När den här boken recenserades i GT skrev vederbörande: ”Man blir på gott humör med Paasilinna”. I det här fallet vill jag ge recensenten fullkomligt rätt.

Det här är en riktigt rolig bok. Den kan varmt rekommenderas till de stunder då man behöver glömma sina egna bekymmer en stund och låta fantasin flyga iväg. Som vanligt när Paasilinna är i farten är det skrönans form som är förhärskande, men samtidigt är det mycket detaljrikt och tack vare det trovärdigt berättat. Mycket forskning om elefantens liv och behov ligger tillsammans med stor kunskap om den mänskliga naturen bakom denna bok.

Boken börjar med att den lilla elefantungen Emilia kommer till världen på en cirkus, förlöst av den unga och spänstiga djurskötaren Lucia Lucander. Allt är frid och fröjd tills den lilla elefantflickan fyller 7 månader. Då träder en ny lag i kraft i Finland, som innebär ett förbud mot att hålla vilda djur för uppvisningsändamål. Opinionen vänds mot dem som fortfarande håller djur i fångenskap för att profitera på dem, och åtgärder vidtas snabbt. Gamla djur slaktas och vuxna djur, däribland Emilias mamma, säljs utomlands, där lagarna är annorlunda.

Emilia fattade motvilja mot det tyske djurparksdirektören, som därför inte ville ha med ungen i köpet av elefantmodern. Alltså blev hon kvar i norr tillsammans med sin enda vän, djurskötaren Lucia. Och nu börjar äventyren på riktigt. Lucia försöker på alla sätt att få plats på cirkus eller en djurpark någonstans i världen åt sig och sin skyddsling, men det går trögt. De reser tillsammans under några år i Sovjetunionen, där Emilia bl a lär sig dansa kosackdans (!), och så småningom blir Lucias plan allt mera konkret: hon skall ta Emilia till Afrika och släppa ut henne bland de vilda elefanterna. Vägen dit är inte spikrak, men tack vare goda och uppfinningsrika vänner lyckas Lucia så småningom. Många förvecklingar händer på vägen, och många frågor måste redas ut – hur skaffar man mat och husrum åt en fullvuxen elefant över den finska vintern? Varför bygger den arbetslöse fabriksägaren Leo Valkama en u-båt mitt i Tavastland? Vad gör man åt en avsatt präst med kronisk baksmälla som ständigt och jämt försöker hänga sig? Hur skall de gröna djurrättsaktivisterna kunna befria den fångna elefanten?

Det är verkligt färgstarka personer som skildras i boken, och trots deras vidlyftiga leverne kan man inte låta bli att tycka om dem. Så när slutet så småningom blir ganska gott trots allt, är det med ett leende på läpparna man lägger boken ifrån sig.

Betyg: