680 sidor tjock är den. Men den rymmer ett helt krig, så den behöver vara så lång. Från första sidan förflyttas man till 60-70-talets Nigeria där oroligheterna växer och blir till interna konflikter mellan landets olika folkstammar. Till slut blir det fullskaligt krig när regionen Biafra vill bryta sig loss från Nigeria och bli en egen stat. Vi har väl alla sett bilderna på de så kallade Biafra-barnen med sina svullna magar, beniga armar och ben. Jag vet inte hur det är med dig, men jag hade ingen koll alls på det här kriget, kanske för att jag inte ens var påtänkt när det hände.
Men kanske är det som vanligt när det gäller krig i Afrika… det uppmärksammas inte, flimrar förbi i tidningar och tv ett kort tag men sedan faller det i glömska. Det spelar ingen roll hur blodigt det är eller om det dör flera miljoner människor.

Bokens huvudpersoner är tvillingsystrarna Olanna och Kainene som kommer från en välbärgad familj och har ett rikt socialt liv. Men systrarna är väldigt olika och lever på var sitt håll, bildar familj, bosätter sig och arbetar. Men kriget undgår ingen och tvingar även de som har pengar att fly.

Berättelsen innehåller många av de där hemska krigsskilldringarna som man kanske har läst i andra böcker om afrikanska krig. Men det som jag tycker gör denna boken läsvärd är den varma, rika historia som handlar om de här människorna och deras kamp för att fortsätta leva sina liv och deras kamp för frihet. Bokens tjocklek gör det möjligt att lära känna dem, kan man säga.

Titeln på boken, En halv gul sol, är hämtat från symbolen för Biafra.  Landets flagga som var röd, svart o grön hade en halv gul sol i centrum och det var även denna symbol som fanns på militärens uniformer. En symbol för hoppet om ett fritt självständigt Biafra.

Men som man kan läsa i historieböckerna… och Wikipedia, så ledde inte kriget till någon självständighet. 1970 kapitulerar Biafra och blir en del av Nigeria igen. Ännu en gång förändras vardagen för huvudpersonerna i boken, de kan äntligen få besked om saknade och sårade, eller flytta tillbaka till det som återstår av deras hem.

Det är inte den mest fantastiska historia jag läst. Den är inte riktigt så gripande som jag skulle vilja. Det är en helt okej bok och det är, som författaren själv skriver, viktigt att vi aldrig glömmer. Jag gillar ändå den här typen av historier, är lite svag för krigsskilldringar genom den civila befolkningens ögon.

Betyg: