Jean-Christophe Grangé: I djävulens spår
När Mathieu Dury, kriminalpolis i Paris, får veta att hans kollega och bäste vän Luc ligger i koma efter ett självmordsförsök kan han inte förstå det. Luc, troende katolik, skulle aldrig ha kunnat begå denna dödssynd. Mathieu börjar utreda Lucs död, och upptäcker att Luc i hemlighet arbetade med en serie mord med kopplingar till satanistiska riter och symboler. Mathieus jakt på sanningen för honom runt om i Europa, i ett sökande där ingen är den de utger sig för att vara. Det blir en färd mot mörkrets hjärta, mot ondska, besatthet och djävulstro, där inget är heligt, varken kropp eller själ.
”I djävulens spår” är en rätt tjock bok för att vara pocket, 656 sidor. Dock blir den aldrig tråkig och aldrig långrandig, utan håller mig som läsare i ett järngrepp. Det jag fastnade för i ”I djävulens spår”, är dess koppling till den katolska kyrkan och hur det påverkar Mathieus sökande. Som vanlig, halvtroende svensk är katolicismen och dess riter och regler något ganska exotiskt, och det inslaget (som fick mig att dra ytterst vaga paralleller till Dan Browns böcker) tilltalade mig mycket.
Överhuvudtaget är det här en sjukt bra bok. Det är en bra story med intressanta vändningar, Grangé målar upp trovärdiga karaktärer och det är inte en död stund i boken. Handlingen drivs framåt på varje sida, och stundtals får jag lust att googla om för att se om delar av det som beskrivs kan ske i verkligheten.
En väldigt bra kriminalroman!
Betyg: 
Vilket betyg skulle Du ge Jean-Christophe Grangé: I djävulens spår?
9 Comments
Trackbacks
- Pocketbloggs årsbästalista 2009 | PocketBlogg.se
- Carina Dahl » Årets bästa pocketböcker!
- Jean-Christophe Grangé: En mässa för de döda | PocketBlogg.se
testar
Vilken fin blogg! Jag föredrar också pocketar. Mest för att dom är lätta att ha med i väskan och när man är på språng.
Måste läsa den
Älskade Den svarta linjen och Vargarnas rike av samma författare.
Varför skrev han inte 666 sidor? Fattar inte det. Eller det kanske är 666 sidor allt som allt? =)
Mycket bra bok som tyvärr till viss del förstördes av en usel översättning.
Jag tyckte att berättarjagets långa resonemang om katolsk teologi var trista. Hade gärna sett att författaren skippat dem och kortat boken med en 100 sidor eller så. Men bortsett från det var det en riktigt spännande bok.