”När den kraftfulla storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig hemma. Fåken som kommer med is, snö och dimma och som drar med sig allt i sin väg. Familjen Westin har nyligen flyttat till Öland från Stockholm, till en stor gammal ödegård som de tänker renovera. Snart får de höra en del ruskiga sägner om stället. Sådant som naturligtvis bara är skrock och vidskepelse. Eller? Det dröjer inte länge innan svårförklarliga saker börjar hända.”

Efter att ha läst två halvdana böcker på varandra ville jag ha något som verkligen var bra. Alltså blev det Svenska Deckarakademins pristagare som Bästa Kriminalroman år 2008, Johan Theorins Nattfåk. Jag har tyvärr inte läst hans tidigare bok Skumtimmen, men kommer definitivt göra det nu.

I boken får vi stifta bekantskap med en rad människor, bland annat redan nämnda Familjen Westin men också den nyutexaminerade polisen Tilda Davidsson. Hon blir den som får lämna ett sorgligt besked till mannen i familjen Westin, ett besked som inte blev så bra som man skulle kunna önska. Skuldkänslorna och samvetet gör att Tilda har svårt att släppa familjen, och bedriver en utredning på egen hand där hon möter Ölands ovädersmardröm, Fåken.

Enligt Adlibris är Nattfåk ”en stark och oförglömlig läsupplevelse, en blandning av kriminalroman, spökhistoria och familjedrama med originella karaktärer, fängslande miljöer och en lika sorglig som spännande intrig”. Och faktiskt, jag håller med dem! Boken är dessutom fängslande, jag köpte den på lunchen en fredag och läste ut den senare samma dag – och då är den ändå ca 400 sidor. På YouTube finns dessutom en film upplagd där författaren berättar om boken.

Betyg: