Då har jag läst Alltid hos dig av Maria Ernestam. En lättläst historia som jag tycker gick ganska snabbt att ta sig igenom, när man som jag, läser innan jag ska somna. Språket är härligt målande och flyter på skönt. Det är en ganska klassisk uppbyggnad av historien – den tar avstamp i nutid, har en historia från första världskriget som berättas parallellt och däremellan finns instick från en kvinnas minnesbilder när hon ligger på sin dödsbädd 1959. Jag har iaf sett den här typen av historia i tex Camilla Läckbergs böcker, som nästan alltid jobbar med nutid o historiska händelser parallellt.

Hur som helst. Ernestam tar mig med till Göteborg när första världskriget precis har brutit ut. Det är fattigdom, svårt att få tag på varor och tydliga klassindelningar. Jag älskar den här biten av boken! Det är spännande, jag känner igen mig (göteborgare som jag är) och kan se husen i Vasastan och gatorna i Majorna framför mig tydligt.

Själva storyn är dels en kärlekshistoria, dels en släkthistoria.
Huvudpersonen i nutid,Inga, förlorar sin man plötsligt och för att skingra tankarna flyttar hon ut till familjens stuga på Marstrand där hon hittar brev och tidningsurklipp som får henne att gräva i familjens bakgrund. Låter inte så värst unikt och det är inte heller någon omskakande historia, men den är lite spännande, mysig o varm. Jag ville veta hur det skulle gå och hur allting hängde ihop, så det är ändå bra underhållning.

Men jag blev lite besviken på slutet. Det började lite tidigt på något sätt… den där nedförsbacken som man alltid känner i de sista kapitlen. Jag hade gärna sett ett extra skruv på slutet. Allt som allt var det här ändå en trevlig upplevelse som får mig att vila läsa fler historier som utspelar sig i ett historiskt Göteborg.

Betyg: