Det här är en rätt svår recension att skriva. Vet inte riktigt vad jag tycker om historien… När jag började läsa så blev jag lite förälskad i språket…

Jag har ingen far. Det är inget speciellt med det – till och med barn som har fäder blir ofta förvånade över att se dem. Min egen far kom från havet och försvann tillbaka samma väg. Han var besättningsman på en fiskebåt som ankrade hos oss en natt när vågorna krossades som mörkt glas.
Hans spruckna köl strandade honom tillräckligt länge för att han skulle hinna kasta ankar i min mor.
Ett stim av bebisar kämpade om livet.
Jag vann.

Och från den här början så vecklar historien ut sig. Silver, huvudpersonen i boken blir, efter lite drama, placerad hos fyrvaktaren Pew som ska ta hand om henne. Det är ett isolerat enkelt liv. Pew berättar sina historier från ett annat liv och en annan tid, historier som är en del av arvet från tidigare generationers fyrvaktare. De handlar om kärlek, om lögner, om dubbelliv.

När jag började på den här boken, som är rätt tunn, knappt 200 sidor, så fick jag en väldigt go känsla i magen. ”Hoppas att den är så här bra hela tiden-känsla”. Men jag måste säga att den flummar iväg lite… Jag får inte riktigt ihop det. Kanske är det för poetiskt. Det är flyktiga historier och hela grejen är att de varken har något slut eller någon början… Egentligen. Och det är även något som nämns flera gånger i boken – att historier är ögonblicksbilder. Ljusblixtar genom tiden som författaren skriver på sista sidan.

Det är mycket känsla i texten. Men de är luddiga i kanterna, om författaren ville skapa känslan av ögonblicksbilder så har hon lyckats. Jag får inget riktigt grepp känner jag, även om språket ger mig vackra bilder…. o boken kommer nog segla vidare någon annanstans.

Betyg: