”I en fullsmockad rättssal i Mississippi återvänder en jury med en fällande dom mot ett kemiskt företag. Det är anklagat för att ha dumpat giftigt avfall i en småstads vattentäkt och orsakat en cancerepidemi. Skadeståndet är enormt och företaget överklagar till den delstatliga högsta domstolen, vars nio domare ska antingen stadfästa eller upphäva domslutet.
Ett rovdjur på Wall Street, Carl Trudeau, är företagets skakade huvudägare. Aktiekursen rasar, och Trudeau letar förtvivlat efter sätt att rädda företaget.
Det finnas bara en lösning på situationen. Att göra det till synes omöjliga: köpa sig inflytande, med andra ord en av domarplatserna. Men går det i praktiken att genomföra? Är inte det juridiska systemet en ointaglig bastion där den blinda rättvisan har oinskränkt makt?”

Som tonåring slukade jag Grishams böcker. Hans lättlästa skildringar av det amerikanska rättssystemet grep enkelt tag i mig, och jag tror jag plöjde i stort sett allt av honom som jag hittade på svenska. När jag såg Den samvetslöse i pockethyllan var det alltså inget svårt val – klart jag skulle läsa boken som kallats Grishams häftigaste bok på många år av  The New York Times.

Den Samvetslöse lever dock inte upp till lovorden. Den börjar bra, man kastas snabbt in i problematiken kring Kranes dumpningar av giftigt avfall i den sömniga amerikanska småstaden. Dock går luften ur berättelsen efter att domslutet presenterats och bokens egentliga story börjar, nämligen jakten på – och lanseringen av – en alternativ kandidat till domstolsvalet. Som svensk läsare är det segt att läsa förklaringar om hur det amerikanska rättssystemet fungerar, även om jag givetvis förstår att de behövs.

Men det finns ändå något med boken jag tilltalas av. Grisham presenterar en intressant story, som onekligen för tankarna även till verkligheten. Kan man köpa platser i domstolen i verkligheten? Sker det kanske redan? Även karaktärerna är tilltalande, med de klassiska fattiga landsortsadvokaterna på ”de godas” sida, och wallstreeteliten med samvetslösa företagare på ”de ondas”. Men någon ”makalös spänningsnivå”, som utlovas på omslaget, uppnås aldrig, även om boken givetvis är bitvis spännande.

John Grishams Den Samvetslöse får Betyg: