Vi vet alla att ingen är utan fördomar men vi hoppas alla att andra ska uppfatta oss som fördomsfria. Bakhtiaris bok är en käftsmäll som visar att alla lever med sina illusioner som färgar vardagen och hur vi lever. Den påminner oss dessutom om att vi alla har fördomar om andras fördomar.

Boken handlar i stort om familjen Irandoust som visserligen har sina rötter i Iran men sitt hjärta i Malmö. Eller tvärtom beroende på vem man frågar vid vilket tillfälle. Det handlar om identitet, samhörighet och att en enkel resa från söder till norr kan förändra hur en människa uppfattas av andra.

Det är en skönt berättad roman med brett persongalleri. Ingen är genomtrevlig eller utmålad i endast vackra färger och ingen är precis så man tror. En särskilt träffsäker skildring är den av den svenska tillkommande svärmodern, Pernilla. Hon är typen som med all säkerhet skulle läsa den här boken för att förstå problemen med integrationen i Sverige och bli lätt förnärmad av allt.

Pernilla var den som läste böcker på «bruten svenska, «nysvenska»,«blattesvenska» och olika typer av «förortssvenska» för att verkligen förstå och sätta sig in i hur dom stackars varelserna hade det. När Bahar var med hände det ibland att Pernilla passade på att använda dom nya ord hon hade lärt sig.

«Jag tycker verkligen att du är en jättetrevlig gus, Baha.»

«Va?»

«Ja, jaha, jag har lärt mig lite nya ord förstår du. Gus, du är en soft gus.

Eller säger jag det fel kanske? Vänta, jag ska hämta boken, men jag tror jag sa rätt. Kan du inte sånt här, Baha?» frågade Pernilla glatt och boxade lätt Bahars skuldra.

Boken tar itu med vår idé att alla med den minsta invandrarbakgrund måste visa och ta fram sin kultur när det i verkliga livet kan vara något de själva har svårt att särskilja. Man uppmanar nästan folk att dissekera sig själv och sina vanor för att de sedan ska kunna presentera sig som stolta invandrare. Om de inte visar upp vad vi förväntar oss är de kuvade.

Den tar således också upp tankar och eventuella problem kring att uppsöka och återvända till sitt ursprungsland då man redan anpassat sig, sitt leverne och ibland även sitt yttre för att passa in här.

Det hela må låta oerhört torrt men detta är en underbart rolig bok på ett skönt språk. Den är på gränsen till satir men med så många fullträffar att den egentligen borde vara obligatorisk läsning på gymnasieskolor runt om i landet. Ett bra sätt att få igång en diskussion utan att komma med pekpinnar. Samtidigt som man fnissar kan man inte låta bli att tänka till och oftare än inte (och oftare än vad man må önska), känna igen sig.

Betyg:

Gästrecensent: Lisa ”Schmut”

ISBN 91-7037-199-7
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 300 sidor