The Perfume (Parfymen) av Patrick Süskind, detta är ju en bok som kom ut redan på 80-talet men fick ett nytt liv när den blev film 2006. Jag hörde första gången delar av denna bok i P1 en sommar för en evighet sedan. Tror den gick som följetong eller så var det en uppläsning i Boktornet (vet att den var med v. 35 2004). Minns bara att jag fastnade för det lilla jag hörde men misslyckades att memorera titeln och författaren och det var först flera år senare (2006) när jag satt fast i dimma på Heathrow i och skulle köpa mig en bok som jag hittade den och insåg att det var boken jag letat efter så länge.

Boken är konstig, läsvärd men konstig.

Jag läste den på engelska vilket blev en utmaning det förekom många ord jag aldrig stött på tidigare och jag kunde inte bara speeda igenom den som jag annars lätt gör med tunna böcker. Jag tvingades att fundera över formuleringar och därmed även över innehållet. Lite ovanlig känsla för mig som normalt läser väldigt snabbt och har lite svårt att ta in betydelsen av ordval osv om jag inte tvingar mig själv till det.

Denna bok om Jean-Baptiste Grenouille som föds på 1700-talet i Paris under vidriga förhållanden och som helt saknar egen kroppslukt är en annorlunda historia, fänglande och otäck. Den lilla benige, , fule och socialt inkompetente Jean-Baptiste behandlad mycket illa av alla vuxna men lyckas ändå på något sätt överleva svåra sjukdomar, misshandel och vanskötsel till stor del genom sitt otroliga luktsinne. Han snirklar sig fram genom livet i jakten på den perfekta doften, den som även skall bli hans öde. Jag rekommenderar en läsning av denna bok, det är en annorlunda upplevelse.

Oavsett om man älskar eller hatar boken tror jag man blir berörd av den och börjar fundera.

Funderar på att läsa om den på svenska och se om det poetiska i det dofande språket kan ge mg ännu mer än vad det gjorde på engelska.

Jag är glad att böcker är ett doftfritt medium.

Betyg:

Ps. Jag har inte ännu inte sett filmen. Jag har läst en del dåliga recensioner men samtidigt är jag så himla nyfiken på hur man har fått den interna dialog som pågår i Jean-Baptiste Grenouilles huvud att gå fram på filmduken. Han kan ju gärna inte tänka högt hela tiden. Och det är så mycket i boken som handlar om doft, hur skall man få det genom duken? I text kan man beskriva dofterna och läsaren kan inbilla sig dem men på duken, nä jag fattar faktiskt inte hur man skall få fram essensen av denna berättelse på filmduken.