A Necessary End är den tredje boken i Peter Robinsons serie om Banks. Jag läser dem i helt slumpad ordning så som jag kommer över dem (ifall någon undrar varför inte böckerna i serien kommer i ordning i recensionerna från mig).

I den vanligtvis så lugna staden Eastvale bryter ett inferno ut när några demonstranter som protesterar mot kärnkraft brakar ihop med polisen. Man fasar för ett upplopp i den lilla staden och polisen slår brutalt tillbaka. När lugnet åter lagt sig ligger många skadade på gatan, både poliser och demonstranter, många är arresterade och en man ligger orörlig. Det visar sig vara en poliskonstapel vid namnet Edwin Gill. Han har blivit knivhuggen till döds.

Eftersom mordet skett under demonstrationen funderar polisen på om det kan ligga politiska motiv bakom dådet och en speciell polis från London kommer upp till Eastvale för att undersöka dödsfallet. Banks har stött på ‘Dirty Dick’ Burgess som han kallas förut, han är en polis som har väldigt bestämda åsikter om olika grupper i samhället, rasistisk, ser ner på kvinnor (men belägrar den gärna) och har inget över för kommunister. Denna mindre trevliga man dyker alltså upp i lilla Eastvale tillsammans med sina storstadsfasoner och paras ihop med Banks. Burgess siktar ganska snart in sig på kollektivet som bor på Maggies farm och deras bekanta, en människorättskämpe och två studenter. Men vad är motivet till mordet, kan Burgess verkligen få ihop det. Banks är inte så övertygad om att det är politiska motiv och beslutar sig för att göra en skuggutredning. Vem av dem skall först hitta mördaren och vem av dem skall få fram sanningen? Kan de arbeta ihop eller kommer Banks sabba sin karriär genom sina högljudda protester över Burgess metoder?

Detta är en bra skriven kriminalroman, man får en tydlig bild av karaktärerna både de som är huvudpersoner och de som bara dyker upp lite då och då. Robinson är bra på att beskriva människor och känslor. Som vanligt finns det gott om musikreferenser, Banks som är stor musikälskare nämner låtar och band ganska så ofta. Och musiken får även en liten extra betydelse i denna bok.

Man kastas lite hit och dit i sina funderingar kring mordet, man får egentligen inga ledtrådar som pekar åt ett håll utan hela tiden kommer det stickspår som får en att fundera i olika banor. Tyvärr använder Robinson i denna bok ett upplösningstrick jag inte gillar. En av poliserna pratar med en person som berättar en lång historia vi inte får lyssna till utan vi får bara veta ”aha nu vet jag” och får vänta tills polisen berättar historien och hur han knöt ihop det hela mot slutet. I andra böcker har man fått följa en historisk tillbakablick länge och man har själv kunnat fundera på slutklämmen men här slängs den ihop på ett fåtal sidor och känns nästan inte som den hänger ihop med resten.

Det är en ok bok, den är välskriven och läsvärd för sina karaktärsbeskrivningar, man vill ju bara ge Burgess en fet smäll. Jag längtar som vanligt till norra England när jag läste boken. Tänk att få vandra på hedarna som beskrivs. Men Robinson kan bättre än så här så den får ändå ett ganska lågt betyg. Men vill man läsa alla böcker i Banksserien så kan den vara bra att läsa ändå eftersom Burgess återkommer i andra böcker.

Betyg: