Claire Castillon: Insekt
I novellsamlingen Insekt skildrar Claire Castillon förhållandet mellan mor och dotter i nitton noveller. Det är en samling påfrestande texter utgivna av Sekwa.
Temat kan verka sockersött vid en första anblick, förhållandet mellan mor och dotter målas ofta upp med ett närmast mytologiskt skimmer av samförstånd, men man inser snart att det här är en novellsamling av en författare som vill hitta andra sätt att ta sig fram längs redan utstakade vägar. Vad händer om man vänder upp och ned på vår föreställning av mor-dotter-relationen, och framställer den som en plats att dumpa sina snedvridna förväntningar?
Castillon närmar sig ämnet med en språklig kyla och ett psykologiskt avstånd, vilket bidrar till novellernas ogenomtränglighet. För man ska vara medveten om att det här är en ytterst svår läsning. Den nämnda språkliga kylan bidrar till känslan av att något inte står rätt till. Språkbruket blottlägger den enorma skillnaden mellan Castillons hantering av temat och den närmast allmängiltigt romantiska bilden av det. Språket har skalats av, nästan renats, för att tydliggöra smutsigheten med vilken hon angriper temat.
På samma sätt bidrar Castillons angreppsvinkel på själva temat till att göra läsningen svår. Mina förväntningar på temat infrias inte, inget av det jag läser stämmer överens med något av det jag tänker. Detta gör läsningen än mer skrämmande och novellerna än mer svårpenetrerade, men ändå lockande. Texterna i Insekt förskjuter verkligheten en smula, och bjuder in läsaren att ifrågasätta sig själv. Man blir medveten om att man inte har ensamrätt på sanningen.
Flera texter bär på en aura av förakt. Om det är Castillons avsky inför temat, eller om hon är en skicklig tecknare av djupt rotade mänskliga sinnestillstånd låter jag vara osagt, men det lutar åt det sista, eftersom det förakt som texternas karaktärer känner för varandra mer framstår som ett förakt riktat inåt. Föraktet som en själslig spegel.
Trots detta bär flera av novellerna på en djup kärlek. En kärlek som ibland övergått i avsky, en gräns som plötsligt inte ter sig så svår att överträda. Ibland gestaltas kärleken av en form av sjukligt överbeskydd, och ibland i en störande konservatism och den vuxnes degenereration och återgång till tonårstiden.
Insekt är mer än läsvärd, men du behöver tid att läsa den. Tid att smaka på Castillons språk. Men du kommer vilja ta dig den tiden.
Betyg: 




Förlag: Sekwa
Utgiven 2008
138 sidor
ISBN: 978-91-976003-8-5
Läs gärna Béas recension av Insekt, och mina recensioner av Anne Rambachs Bombyx och Céline Curiols Utrop, båda från Sekwa.
Vilket betyg skulle Du ge Claire Castillon: Insekt?
8 Comments
Trackbacks
- Ställ en fråga till Claire Castillon | några ord om
- Förlaget Sekwa i DN - PocketBlogg.se
- Céline Curiol: Utrop | PocketBlogg.se
- Delphine de Vigan: No och jag | PocketBlogg.se
- Anne Rambach: Bombyx | PocketBlogg.se
- Claire Castillon: Insekt | PocketBlogg.se



Jag älskade verkligen tonen i Insekt – så härligt nyckfull rakt igenom. Mor- och dotterrelationer är stundtals en intrikat historia, något som Castillon blottlägger med nästan smärtsam övertydlighet. Självklarheter existerar inte.
Har börjat läsa den nu 1,5 novell avklarad igår kväll. Det är inte helt lätt att beskriva texterna, den första lämnade spår av obehag.