Helena von Zweigbergk: Ur vulkanens mun

Ur vulkanens munUr vulkanens mun var var jobbig, fick ta den i små omgångar för att orka med. Dysfunktionell familj har fått ett ansikte, Anna och Mats med barnen Sebastian och Molly. Det skär i hela mig när jag tar mig fram genom deras semesterresa, dels för att jag kan känna igen mig i Annas frustration; att leva i ett förhållande är inte enkelt, att ha barn är inte enkelt och dels för att dialogen är så otroligt välskriven att man inte kan annat än att ryckas med.

Anna och Mats bestämmer sig för att åka till Sicilien med barnen, trots sina problem att få ihop ekonomin, för att försöka få ordning på sitt äktenskap, starta om och framför allt prata ut. Kommunikation och svårigheterna med att prata är en central del i denna bok. Och det är här den gör så ont. För jag känner igen mig. Man kämpar för att säga något ”snällt” men ur munnen kommer något annat, eller något som får en ton som gör att den andra inte uppfattar det snälla. Eller så är det så att man faktiskt säger något snällt med vänaste tonen men eftersom det som brukar komma ut är giftig rök misstolkas det ändå. Anna och Mats har gått långt ner i äktenskapsträsket, det framstår som om allt hopp faktiskt är ute, de har börjat nedvärdera varandra och inte alls se varandras goda sidor. Det är många ”Åh det är så typiskt dig att…” ”Men du då, du tror att du är så jävla…”

Boken är skriven från Annas perspektiv och jag önskade att den hade kunnat varva med Mats syn på samma sak eller följas upp med ”Mats bok” för kan han verkligen vara så överjävlig, en sådan översittare som surar ner hela familjen så. Han är så bitter att det riktigt dryper om det men Anna är faktiskt inte långt efter men hon slår över i egoism istället. Men trots att det berättas ur Annas perspektiv kan jag bli riktigt förbannad på henne också, dels för hur hon beter sig men också i hur hon finner sig i situationen, att hon inte bara ger upp och drar.

Hemma i vardagen är Mats en avdankad webbsideknackare med eget företag som går dåligt medan Anna är på uppgång, hon jobbar deltid i en bokhandel men textsätter också fotoböcker om njutning. Kontrasterna mellan Annas njutningstankar och konflikterna med Mats skär sig. men jag blir oerhört sugen på att köpa njutningsböckerna att få drömma mig bort i när jag själv haft mina konflikter i familjen. Mats och Annas tillvaro är lite extra spänd pga ekonomiska faktorer, Mats jobb går dåligt och semesterresan anstränger deras ekonomi ytterligare, men de tror att det kommer kunna vara värt det.

Jag tänker mycket på Sebbe och Moa och hur de uppfattar sina föräldrar och den ekonomiska situationen. För varje gång vi bråkat här hemma så känns det som man sårat barnen mer än sig själv och partnern och då och då när jag läser om hur Molly och Sebbe nekas något de vill ha medan föräldrarna köper öl får jag dåligt samvete för så kan det vara här också, barnen får stå tillbaka för att jag ”behöver” något. Det gör helt enkelt ont att läsa. Sebbe är 11 år och försöker vara cool men det skiner igenom att han är en känslig kille som älskar båda sina föräldrar. Molly sju år är lite som mamman, vill hela tiden vara till lags, inte störa sig med någon. Det finns oerhört starka scener i boken oftast där barnen är med. Man blir så arg på föräldrarna, men fan ser ni inte vad ni gör med era barn, skilj er för i helvete och gå vidare med era liv vill jag bara skrika flera gånger om. För även om det finns igenkänningsfaktorer i boken så är min egen familj långt ifrån denna och jag är så tacksam att vi inte är dem.

Jag är kluven till slutet på boken, det funkar men ger inget avslut men kan sådant här någonsin få ett slut. Antingen så slutar det lyckligt och alla som hatar lyckliga slut klagar på det eller så slutar det i katastrof och så blir folk sura för det. Ett icke-slut kanske är det bästa. För denna boks storhet är i de fångade detaljerna, kommunikationssvårigheterna, att försöka se glädjen i det lilla, irritationsmomenten i andra (som den perfekta Lisa i Äppelviken el de unga tjejerna) osv, inte i vad skall det sluta i.

Det är en som sagt en jobbig bok att ta sig igenom, vissa sträckläser den andra tvingas nog göra som mig, ta den bitvis för att hinna bearbeta och smälta. Men bra är den, jättebra. Den kommer nog vara med mig länge i bakhuvudet.

Betyg: ★★★★★

Förlag: Norstedts Pocket
Utgiven: 2009
Antal sidor: 363 st
ISBN: 9789113020693

Taggat som: , , , , , , , ,

Vilket betyg skulle Du ge Helena von Zweigbergk: Ur vulkanens mun?

(14%) (0%) (14%) (57%) (14%)
7 röster

4 Comments

Trackbacks

  1. Seminarium: Stalkerdrama med flera bottnar | PocketBlogg.se
  2. Seminarie: Helena von Zweigbergk – Om familjerelation och lojalitet | PocketBlogg.se
  3. Pocketbloggs årsbästalista 2009 | PocketBlogg.se
  4. Carina Dahl » Årets bästa pocketböcker!

Lämna en kommentar

Get Adobe Flash playerPlugin by wpburn.com wordpress themes