Det är nästan så jag kan säga, äntligen en Chick lit jag gillade, men bara nästan för slutet förstörde denna bok. Måste allt vara så jäkla sockersött? Men i övrigt är Den jag ville ha (Bad behaviour i originaltitel)  faktiskt en helt ok bok som mest handlar om att lära känna sig själv, att våga tro på att man kan något. Jag kände rätt väl igen mig i huvudpersonens jobbkänsla, att nästan bara vänta på att någon skall komma på att jag kan inte det här egentligen.

Boken handlar om de två vännerna Darcey (har huvudrollen i boken) och Nieve som varit bästisar sen de var små. Vi får genom återblickar uppleva hur de börjar träffa pojkar, reser i Europa, skaffar sig arbete och närmar sig vuxenlivet. Men så händer det som kan splittra den allra bäst vänskapen. Nieve snor Darceys pojkvän Aidan som dessutom var på väg att fria till Darcey.

Vänskapen rämjar och likaså Darceys kärleksliv, han kan inte komma över vännens svek och idealiserar Aidan så att ingen annan kan komma i närheten av att vara så perfekt som han.

Tio år går utan att vännerna har någon som helst kontakt men så dimper det ner en bröllopsinbjudan från USA hella hos Darcey. Det är Nieve och Aidan som skall ha bröllopet hemma på Irland. Nieve har skickat den i hopp om att de skall återta kontakten, hon vill visa att Aidan och hon verkligen var gjorda för varandra, att hon inte rymde med honom bara för att såra Darcey. På baksidan av boken står det att Darcey har annat i sikte, att hon vill hämnas det oförlåtliga sveket. Men jag känner inte riktigt igen det i boken, det är inte direkt så att hon smider planer på hur hon skall sno Aidan tillbaka. Men hon vill tydligt visa sin besvikelse över vänninans svek.

Detta kärleksdrama är huvudspåret i boken, Darceys ständiga ”tänk om”, ”om bara inte” hänger alla på hur det skulle kunna ha varit om inte hon förlorat Aidan. Men stora delar av boken handlar och at hitta igen sig själv, vad man själv vill med sitt liv. Darcey har låtit förlusten av Aidan styra allt för mycket av hennes liv, hon har skyllt allt som hänt på honom och Nieve istället för att ta reda på vad hon egentligen vill göra och känner. Ett av misslyckandena är hennes giftemål och skiljsmässa från Neil och saken blir inte mindre komplicerad av att Neil dyker upp som Darceys nya chef när företaget hon är på blir uppköpt precis i samband med att bröllopsinbjudan dimper ner.

Nieve och Darcey har ganska lika karriärer men på lite olika sätt och medhelt olika inställning till att ta sig fram här i livet. De är bra kontraster till varandra när man läser och försöker identifiera vem man själv är. Jag känner igen mig i båda, att inte riktigt kunna tro på att man faktiskt är jävligt bra som Darcey men också hur det är att starkt identifiera sig med sitt jobb som Nieve. Dessutom beskrivs dotcombubblan som sprack i förbifarten vilket definitivt var en igenkänningsfaktor för mig.

Jag tyckte arbetslivsdelen med typiska jobbproblem, ständigt resande osv var större behållning men denna bok än det triangeldrama som nog är huvudberättelsen. Det jag gillade med denna bok var att den inte hela tiden försökte vara rolig. Men det hade varit intressant med lite djupare personporträtt men den var nog så tjock nu med sina 489 sidor. Men slutet men slutet, kladd och klet som sockervadd.

Betyg: