Denne författare är väl inte längre något okänt namn för någon av oss. Jag vågar påstå att USA’s nuvarande president är en av världens nu levande mest kända personer, dels för att han är president i USA men också för att han är den förste ”färgade” presidenten i USA.

Boken är dock skriven och publicerad redan 1995, alltså långt innan Obama gav sig in i politiken på allvar. Den är mycket ”amerikansk” i sitt upplägg – den hade inte tagit skada av att kortas med minst en tredjedel, då den särskilt i bokens mittersta del är väldigt seg och detaljerad – men den är välskriven och klart läsvärd som ett nutida historiskt dokument.

Originalets titel är ”Dreams from My Father”, vilket fått en i mitt tycke lite missvisande översättning till svenska, där jag uppfattar att den anspelar på Martin Luther King’s berömda ord ”I have a dream…” Man leds därmed in i tron att det var en liknande roll i frihetskampen Barack’s far hade, men i slutet av boken får originaltiteln sin förklaring då den unge Barack reser till Kenya och får kännedom om en hel del pusselbitar ur familjehistorien som han tidigare inte fått veta om. Därför hade det enligt mitt tycke varit mer överensstämmande med en titel rakt översatt till ”Min fars drömmar” eller något sådant.

Den ojämna kampen för de färgades rättigheter i samhället är dock något som genomsyrar boken från pärm till pärm.  Obama slits mellan sin  ”helvita” släkt på moderns sida och de ”svarta” sammanhang dit han är hänvisad och berättar om detta med ett stort antal exempel. Då och då, särskilt under berättelsens första del, inträder plötsliga, smärtsamma ögonblick av klarsyn, då han inser ytterligare något moment i segregeringen, blir medveten om fler hinder som finns, för att svarta skall ha samma villkor som vita än idag. Trots detta framstår han som en outtröttlig hjälte som ständigt fortsätter att kämpa för lika rättigheter. Är han bara hälften så idog som han verkar i boken så har USA fått den helt idealiske president för att driva dessa frågor.

Jag vill bara ge ett exempel på ett sådant smärtsamt ögonblick, när Barack Obama någonstans i tjugoårsåldern inser varför hans vita mor bestämt sig för att gå emot hela samhällets konventioner och gifta sig med en svart afrikan. Modern ser en bioannons för den gamla filmen ”Black Orpheus”, som var den första utländska film hon såg i sin ungdom. Hon var då 16 år, och fångades av myten om Orfeus och Eurydike som i filmen förlagts till slummen i Rio under karnevalen. Det banbrytande med filmen var att den brasilianska rollbesättningen till största delen var svart, och ”i all prakt som Technicolor kunde uppbringa och mot bakgrund av storslagna gröna höjder var de svarta och bruna brasilianarna som bekymmerslösa fåglar i färgstark fjäderdräkt när de sjöng, dansade och vevade på gitarrerna.” Hon får med sig dottern Maya och sonen Barack för att se filmen, men han har har sett nog efter halva tiden, han vämjs och vill gå, men får syn på sin mors ansikte där han ser någonting längtansfullt. ”I det ögonblicket kändes det som om jag fick se hennes hjärta på glänt, det tanklösa hjärtat från hennes ungdomsår. Jag insåg plötsligt att skildringen av de barnlika svarta jag nu såg på duken, raka motsatsen till Conrads mörka vildar, var det som min mor burit med sig till Hawaii för så många år sedan, en återspegling av de enkla fantasier som hade varit förbjudna för en vit medelklassflicka från Kansas; löftet om ett annat liv: varmt, sensuellt, exotiskt, annorlunda.” Det var alltså på Hawaii, som hon ett par år efter att ha sett denna film träffar på den ståtlige kenyanske Barack Obama (d. ä.) som är där för att studera tack vare ett stipendium.

Den blivande presidenten Barack Obama skildrar många fascinerande livsöden i sin bok, inte bara hans eget. Därför vill jag, trots att den bitvis är ganska tungläst, varmt rekommendera den för alla som är det minsta intresserade av andra människors livsförhållanden.

Betyg:

Förlag: Bonnier Pocket

Utgiven år 1995 och 2004, svensk övers Thomas Engström 2008

ISBN: 9100121967