Kvinnohistorier består av 21 noveller som berör det djupt mänskliga i att må dåligt i sina relationer. Bokens människor befinner sig på något sätt mittemellan två tillstånd, och det får dem att må dåligt. Fast i ett limbo mellan likgiltighet och uppbrott, ett slags socialt vegeterande i kombination med ett psykiskt våld och missnöje.

Askestads prosa är välbalanserad och slipad. Personligen är jag svag för ett språkbruk som inte avslöjar för mycket i det skrivna. En god berättelse, och då kanske framförallt en novell, bör ha en stor del av sin laddning i det som inte står skrivet, i det outsagda. Tomrummet mellan två personer, tystnaden mellan punkt och stor bokstav. Askestad hanterar tystnadens kakafoni med stor fingertoppskänsla och närvaro.

Ibland, inbillar jag mig, dyker författaren själv upp i boken. Som i Varför gör du så här?

”Skriver du om relationer?” frågade Lena, ”det är jätteviktigt med relationer.”
”Nej, jag skriver om verkligheten”, sa jag.

Det är underfundigt och jag finner mig själv med ett leende på läpparna. Samtidigt är det en viktig ståndpunkt. Det här är inte simpel relationslitteratur, det är ett stycke verklighet. Litteratur som blöder.

Betyg:

Förlag: MBM Förlag
Utgiven år: 2009
Antal sidor: 160
ISBN: 978-91-977249-4-4