Jo Nesbø: Snömannen
Snömannen valdes ur ett ställ med billiga böcker på Coop i Storuman. Tanken var att den skulle bli lässällskap på vägen hem på bussen ca 7 timmar. Men jag han bara några sidor innan sömnen tog över. Men det berodde mer på sömnbrist än på att boken var tråkig.
Denna bok är mitt första möte med Harry Hole, den otroligt stereotypa kriminalbokshjälten. Han har problem med spriten, frånskild med strulig relation till kvinnor och kvinnan han vill ha vill inte leva med honom, jobbar på tok för mycket och har en tendens att engagera sig i fallen lite väl mycket. Han är Norges enda polis som varit med och fångat en massmördare (utomlands) och anses vara Oslopolisens bästa kriminalare. Men han ligger ständigt på gränsen till att bli utkickad ur poliskåren då hans metoder och leverne inte accepteras av överordnade. Och ja jag tyckte det var klyschigt och hade lite svårt att komma förbi det även om historien av intressant. Dock gillar jag hur han lyckas använda standardmallen för kriminalromaner, lägga ut villospår, parallella berättelser och sen rätt tidigt avslöja vad som hänt med kvinnorna och vem som ligger bakom och ändå behålla spänningen till sista sidan. En bra kriminalroman skall vara precis så.
I denna bok försvinner en mängd gifta kvinnor som har barn och man vet inte om de lever eller är döda, som utbyte lämnas en snögubbe på platsen. Harry misstänker en seriemördare men resten av poliskåren är mer misstänksamma, hallå en seriemördare i Norge, det händer ju bara inte. Men Harry står på sig och driver på utredningen fast beslutsam att ta fast mördaren, det håller på att kosta honom livet. Vad är kvinnornas gemensamma nämnare och varför är de försvunna?
Nesbø är bra på att fånga stämningar och språket är lätt och flytande. Personporträtten är väl sådär, man får en bra bild av Harry Hole men övriga personer känns ganska så platta. Dock störde jag mig på användande av citationstecken vid dialoger, det blev så plottrigt.
Slutligen måste jag säga att jag gillar omslagen till Jo Nesbøs serie med böcker om Harry Hole, enfärgade böcker är så snygga även om det är lite trist att lila återanvänds från Fladdermusmannen (som förvisso är mer blålila).
Betyg: 
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 473 st
Utgiven: 2009-01
ISBN: 9789186067052
Läs även Cecilias recension hon gav den Betyg: .
Vilket betyg skulle Du ge Jo Nesbø: Snömannen?
Han är en bra författare. Jag läser just Snömannen och har läst de andra böckerna om Harry Hole. Intrigerna är mycket skickligt sammanflätade och det finns en otrolig puls i berättelsen. Utan att vara övertydlig porträtterar han personer, stämningar och miljöer. Hole är besatt. Av två saker. Dels att lösa brott. Dels av sprit. Det är dessa två demoner han tampas med. På gott och ont. På ytan en alkoholiserad polisman. Under ytan en knivskarp utredare och psykolog. Det finns ingen självömkan elller bitterhet. Det vinner böckerna på.
Jag tyckte riktigt bra om Snömannnen. Håller med om att Harry Hole är en kliché och en kliché jag normalt brukar avsky. Men Nesbø får det att fungera. Jag gillar hans sätt att skriva, åtminstone i de senare böckerna. Debutromanen, Fladdermusmannen, var inte så bra.