I sommar publicerade Dagens Nyheter en serie som hette ”10 böcker som förändrade världen”. En av dessa böcker var Marshall McLuhan’s ”Media” från 1964. Läs hela Thomas Götselius artikel här.

Som fil kand i media- och kommunikationsvetenskap känner jag en viss dragning till denna bok. Ändå har jag faktiskt inte läst hela boken från pärm till pärm. Man kunde tycka att den skulle vara obligatorisk kurslitteratur på media- och kommunikationsvetenskapliga programmet, men då man läser Götselius får man sin förklaring varför den INTE är det – boken är bokstavligen svårläst. Den följer en typ av hypertextstruktur som alltså hoppar från det ena till det andra och man kan ”surfa” som man vill mellan sidorna och lägga ihop sina egna slutsatser. Det kanske är alltför avancerat för att rymmas i en vanlig högskolekurs på 4-6 veckor…!

Flera av lärarna på Högskolan för Lärande och Kommunikation i Jönköping, där jag avlade min examen för tre år sedan, återkom ändå då och då till McLuhan och hans teorier. Tillräckligt ofta för att man skulle tänka att man någon gång i livet borde ta tag i och läsa denna bok…fast inte nu!

Många av hans förutsägelser har visat sig slå in. Att ”the medium is the message” har blivit mer och mer viktigt att ta hänsyn till i mediabranschen allt eftersom PR, reklam och marknadsföring av varor, tjänster och ideologier brer ut sig. Före McLuhan var man mer inriktad på ord och formuleringar av budskap, medan man nu även räknar med vilka media man skall välja när man talar om ”retorik” och ”text”.  Numera kan vi inte gå utanför dörren utan att bli påverkade av olika åsikter, ja, knappt gå upp ur sängen ens. Tidningar, TV, dator och mobiltelefon har blivit vårt sällskap dygnet runt, med allt som det innebär. Mycket information väljer vi själva, men mer än vi tror kommer från andra intressenter som vill påverka oss i olika riktningar.

En annan teori som ofta citerades var den om ”the global village” – de nya medierna binder ihop människor med liknande intressen över hela världen och gör det lättare att hitta varandra. Denna teori formulerades långt före ”webbens” tillkomst. Här kan man se tydliga exempel både i rena kontaktsajter som Facebook och i communities för specialintressen, som t ex Pärlplatsen (för alla som är intresserade av att handarbeta med pärlor). Genom sökmotorer kan vi ”googla” fram både personer och ämnen, såväl på svenska som på webspråket engelska. I McLuhans värld låter detta enbart positivt – peace, love and understanding – men idag kan vi också se avarter t ex politiska extremistgrupper, sajter där anorektiska flickor tipsar varandra om hur man kan gå ner ännu mera i vikt utan att föräldrarna märker något, och kontaktsajter där pedofiler knyter till sig sina offer. En annan negativ sida är också att den del av världens befolkning som av olika skäl inte har tillgång till dator och Internet hamnar i bakvattnet. De som redan har information får ännu mera information, inflytande och gemenskap medan de grupper som inte har resurserna riskerar att glömmas bort. Det är en utmaning för alla ”medioter” att bemöta även dessa grupper med respekt.

”Gammelmedia” kommer aldrig att helt utmanövreras av elektroniska media, lika lite som teater och film kommer att utkonkurreras av TV och Youtube. Däremot kommer de mediaföretag som breddar sig och satsar parallellt på många olika sorters media att ha en större konkurrensfördel.

Jag tror jag skall ta och leta upp McLuhans bok och göra ett försök att ta mig igenom den. Särskilt som jag noterar att Götselius hade den i PAN-pocket…!