Alex Kincaid är ung, nygift och bekymrad. Hans hustru Dolly är försvunnen, efter mindre än ett dygns äktenskap. Hon tycks ha gett sig av frivilligt, men utan förklaring och Alex vill ha henne tillbaka. Polisen vill inte hjälpa honom och hans familj är  lättad över att flickan försvunnit. Alex ber privatdetektiven Lew Archer att leta reda på henne. Men när Archer börjar gräva inser han snabbt att Dolly Kincaid har ett mörkt förflutet. Och snart sker ett mord.

Så inleds deckarförfattaren Ross Macdonalds roman Rysningen. Han debuterade 1944 med The Dark Tunnel. Innan han lade ner pennan – eller ställde undan skrivmaskinen – drygt 30 år senare hade det blivit över 20 böcker och ett par novellsamlingar. De  utspelade sig i allmänhet i Kalifornien och de flesta handlade om privatdetektiven Lew Archer. Jämfört med dagens deckare är det tunna böcker, sällan på mer än 250 sidor. Macdonald skrev kortfattat och koncentrerat och behövde inte mer utrymme för att åstadkomma en bra deckare.

Rysningen (The Chill) som utkom första gången 1964, är på många sätt en typisk Archer-deckare. Macdonald skriver kort, koncist och utan onödiga utvikningar. Intrigen är lagom snårig, hyfsat spännande och bjuder på en del överraskningar. Ok, i just den här boken är det lite för få av de sistnämnda för att jag ska känna mig nöjd, men jag tröstar mig med att det är hög kvalitet på dem som finns. Macdonald hade för vana presentera en ordentlig överraskning precis i slutet av sina böcker och Rysningen är inget undantag.

Som redan framgått var det några decennier sedan boken skrevs. Det märks framför allt i människornas formella sätt att tilltala varandra och den gammalmodiga slangen. Men jag brukar tycka att Macdonalds böcker åldrats med värdighet och så är fallet också med Rysningen.

Sammantaget tycker jag att Rysningen är en av Macdonalds bättre böcker, om än inte en av de bästa. Det blir tre och en halv stjärnor i betyg.

Förlag: Nordstedts (En Pandeckare).

Utgiven: 1968.

Antal sidor:  243.

Betyg: