Rom år 1527. Den tyskromerska kejsarens armé intar och skövlar den heliga staden. Kurtisanen Fiammetta Bianchini och hennes tjänare, dvärgen Bucino, flyr. Utmattade lyckas de ta sig till Venedig, där de hoppas kunna skapa sig en ny framtid. Fiammetta ska åter bli en firad kurtisan, med tillträde till Venedigs mäktigaste och rikaste män. Men vägen till toppen är svår och fällorna många. Och vem är egentligen La Draga, den läkekunniga krymplingen som blir allt mer förtrolig med Fiammetta?

Det här är dvärgen Bucinos bok. Han är bokens berättarjag och det är hans åsikter, tankar och känslor vi får möta, hans tolkning av skeendet. Stilsäkert tecknar Dunant bilden av en mångfacetterad person. Särskilt fascineras jag av skildringen av hans ensamhet och utsatthet – som dvärg är Bucino ständigt föremål för andra människors förakt och löje – och hans sätt att hantera det.

Teckningen av Fiammetta däremot förblir skissartad. Bara vid några enstaka tillfällen kommer läsaren nära henne. Det här är som sagt Bucinos berättelse och  det sociala avståndet mellan kurtisanen och hennes tjänare tycks stort -  även för Bucino är Fiammetta avlägsen och lite främmande.

Det är lite synd. Jag hade gärna lärt känna Fiametta lite mer. Jag förmodar att livet som lyxprostituerad på 1500-talet inte var helt okomplicerat. Missförstå mig inte. Jag är inte ute efter de snaskiga detaljerna – det är överhuvudtaget mycket lite av den varan i boken. Men hur känner en kvinna vars kropp varit till salu sedan hon var barn, om än till ett högt pris? Och vilka relationer har hon egentligen till andra människor? Vilka relationer kan hon överhuvudtaget ha?

Men de obesvarade frågorna till trots tycker jag att det här är en bra bok. Den är välskriven, skildringen av Bucino och längre fram av La Draga är intressant och intrigen är hyfsat spännande. Beskrivningen av 1500-talets Rom och Venedig är levande. 4 stjärnor i betyg blir det.

Förlag: Norstedts.
Utgiven: 2007-12
Antal sidor: 360
ISBN 978-91-7263-880-8
Betyg: