En av fördelarna med Bokmässan är de nya influenser man får. Bara genom att skumma igenom seminarielistan hoppar en del boktitlar ut: sådan man redan funderat på att läsa, eller helt nya upptäckter. Igelkottsklubben är en sådan ny upptäckt. Jag tyckte beskrivninegn av den i mässkatalogen lät lockande och petade in den i min Googlekalender. När jag smyger in i salen sitter tre damer på scenen, och församligen nedanför på stolarna är lika dan den, dam efter dam efter dam. Jag funderar skarpt på om jag har blivit tant innan jag ens fyllt 30.

Men ju mer jag lyssnar på Ann-Charlotte Alverfors och berättelsen kring Dolores Johnsson, som är huvudpersonen i boken, desto mer nyfiken blir jag på att läsa den. Det är något med kvinnans livsöde som visar på en styrka som fascinerar mig. Samtidigt som hon verkar ha satt andra före sig själv hela livet, och hållit en distans även till de som levt nära henne. Igelkottsklubben kommer hamna på listan över böcker att läsa och hamna i skolväskan så fort den dyker upp i pocket.