Alla har väl hört talas om Kleopatra, den vackra egyptiska drottningen som förförde två av antikens största personligheter: Julius Ceasar och Marcus Antonius. Många avbilder har gjorts både i konst, texter, filmer och böcker. Många har sin vinkling på hur hon var och hur hon såg ut. Som utbildad arkeolog med inriktning på antiken såg jag verkligen fram mot dagens seminarie med Allan Klynne.

Fil. dr Allan Klynne berättar kort om sin bok Kleopatra. Om hur lite det egentligen har skrivits om henne bland forskare, att hon kan ses som lite suddig personlighet. Det verkar som antingen glorifierar man henne eller så svartmålar man henne, den omtalade gråzonen verkar inte existera. Det kan ju var just detta som också gör att hon blir en sådan intressant person att skriva om. En person som alla vill veta mer om. En person som på något sätt finns närvarande men ändå inte.

En besvikelse är dock att författaren inte riktigt vågade måla upp en bild om varför Kleoptra blivit en sådan omtalad person. Att hon var en stark kvinna under denna period är ju intressant, det fanns ju bara ett fåtal kvinnor som vi har läst om de gamla antika texterna. Eftersom det är så få kvinnor jämfört med män så måste det ju tyda på att de kvinnor som avbildades betydde något speciellt. De fick en plats i historien av en anledning. De är alltid lika kul att få redan på som läsare.

Tänker inte gå in mer på detta nu, men jag fann det ändå konstigt, då jag räknar med att en fil. dr är mer källkritisk även om han skriver populärhistoria än vad kanske en ”vanlig” författare hade gjort. Nu har jag ju inte läst boken än så jag kanske ändrar mig när jag har läst den. Idag finns den utgiven av Nordstedts Förlag i inbundet men kommer även snart i pocket så då skall jag minsann läsa den och recensera den.