Lyssnade på Deckardebut med Kristina Ohlsson som kommit ut med sin debutroman Askungar på Piratförlaget. Den hamnar helt klart på min önskelista så fort den kommer i pocket vilket är är någon gång i mars nästa år.

Kristina Ohlsson berättade egentligen inget om vad boken handlar om utan mer om processen från skrivandet som liten fram till att bli publicerad författare. Hon var en mycket bra talare och riktigt rolig att lyssna på. Hon berättade om hur hon som 13 åring i skolan hade fått skriva ett brev till sig själv som sen skulle öppnas tre år senare. I hennes brev stod det:

”När jag blir vuxen skall jag bli författare och jobba på CIA. Och så skall jag lära mig att prata ryska.”

Nu 17 år efter hon skrivit det debuterar hon som 30-åring och är därmed författare, jobbet på CIA blev det inget av men hon är på SÄPO och ryskan ersattes av hebreiska och arabiska.

Kristina berättar också att trots att hon är debutant så är det inte hennes första bok och så visar hon framsidan på en egenskriven bok ”Sagan om katten Misse” som hon gjort någon gång i skolan.

Steget därifrån till bli publicerad gick bla via novelltävlingar, varav hon i en vann en kubikmeter bindor och samtal/brevväxling med etablerade författare så som David Norell och Maria Gripe som gav 14-åriga Kristina tips på hur man blir författare.

David Norell hade svarat:
1. Välja genre
2. Läs allt i genren
3. Skriv något som är bättre

Dessutom lade han till att hon skulle fortsätta att skriva.

Det tyckte Kristina lät aningen jobbigt så därför skrev hon till Maria Gripe som bad Kristina ringa istället. 45 minuters samtal gav Kristina rådet att tänka igenom hur ensamt författaryrket är.

Kristina slutade inte att skriva utan skolan blev nu ett sätt att få utlopp för skrivarglädjen, det blev bland annat uppsatser om amerikansk utrikespolitik och mellanöstern (Israel/Palestinakonflikten).

Hon provade på att vara journalist men ville skriva längre texter, dyka ner i saker och vad passade bättre då än att bli forskare, att doktorera och skriva avhandling var ju verkligen ett få skriva långt. Men Kristina kom inte in bland de sökande på forskarprogrammet däremot ville SÄPO att hon skulle börja hos dem och så fick det bli.

Och parallellt med det jobbet skriver hon alltså romaner eftersom det litterära skrivandet blev intressant igen, och en roman blev det efter att hon orkat sig över de jobbiga första 60 sidorna där det tidigare tagit tvärstopp.

Kristina tipsar att de som vill bli författare skall läsa Stephen Kings bok om att skriva Att skriva där man får tipset:

• Skriv om det du läser
• Skriv om det du kan

Ett råd Kristina själv följde, hon jobbade i en polisiär organisation och hon slukade kriminalböcker. Så det blev således en bok på detta tema.

Boken skickades till Piratförlaget och sen kom en lång väntan men de hörde tillslut av sig efter semestrarna och var positiva. Nu skulle hon bli författare på riktigt.

Kristina avslutar med att säga att boken skall vara avkoppling. Och det kan jag mycket väl hålla med om.

Efter seminariet var jag ju bara tvungen att läsa baksidan på hennes bok och där står det:

En liten flicka försvinner från ett X2000-tåg på Stockholms Central. Flickans pappa blir snabbt misstänkt. I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd att återfinnas av mannen hon först trodde var hennes prins och befriare. Hon vet bättre än någon varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sin flykt.

Jag får återkomma med recension av boken fram emot våren. Men vill du inte vänta tills dess kan du alltid läsa ett smakprov av boken här.