No och jag av Delphine de Vigan är förlaget Sekwas fjärde bok i pocketformat. De tre tidigare böckerna har ju recenserats av mig här på PocketBlogg, och ett par av dem kommer dyka upp igen hos några av de andra skribenterna här på bloggen. Dessutom har Bea och jag läst No och jag i stort sett samtidigt, och hennes recension låter nog inte vänta på sig.

No och jag är den bok av de fyra som berör mig mest, om de nu går att jämföra på så vaga grunder att de är utgivna på samma förlag och att de är skrivna av franska författare?

Hursomhelst, ibland säger man att man läst en bok som man inte velat lägga ifrån sig, det här är inte en sådan bok. Denna bok lägger man mer än gärna ifrån sig, av den enkla anledningen att man vill stanna berättelsen, vilken man tidigt anar rör sig åt fel håll. Delphine de Vigan tecknar historien om den överintelligenta 13-åriga Lou Bertignacs något oväntade vänskap med den hemlöse No, med en skarp syn och med djup känsla av närvaro och empati. Och det gör ont. Det skaver.

Boken har sin utgångspunkt i ett stundande föredrag som Lou ska hålla för sin klass, och i ett något slumpartat och stressat ögonblick väljer hon att hon ska prata om hemlösa. Lou Bertignacs intelligensnivå har medfört att hon fått hoppa över två klasser, men den har också resulterat i en nedsatt social kapacitet. I sociala interaktioner låser hon sig och kan inte hantera situationen. Ett anförande inför klassen är alltså ett otroligt stort, nästan oöverbryggbart, steg för henne. Hon reflekterar själv över sin intelligens:

”Ibland känns det som om det är något som klickar inom mig, en felkopplad sladd, en trasig del, ett fabrikationsfel, ingenting utöver det vanliga, som man skulle kunna tro, utan något som saknas.”

Hon har många tankar kring detta, att hon inte har något som de andra saknar, utan att det är hon som saknar någon egenskap som de andra besitter. Hon vill kunna känna deras sorglöshet och förstå deras självförtroende. Hon ”avundas dem deras otvungenhet, deras skratt och deras historier”.

Det stundande föredraget skickar henne in i en ny form av vänskap som slår emot henne med en kraft hon inte räknat med, och hon hamnar i ett tillstånd av beroende som hon inte kan förklara, och ej heller vill bryta.

Boken är en stark skildring av ett utanförskap, brutet av en skör men varm gemenskap. Hela tiden är man, och Lou, orolig för hur/om deras vänskap ska ta slut, och utan att avslöja för mycket så kommer upplösningen visa sig vara både ett svek och en vänskapligt kärleksfull räddning, beroende på vem man frågar.

No och jag är inte tänkt som en ungdomsbok, men det är just sådan litteratur som denna jag själv önskat att jag och mina klasskamrater fått läsa under skoltiden. Det hade skapat läsglädje, men jag är ändå glad att jag fått läsa den nu. Gör det du också.

Betyg:

Förlag: Sekwa
År: 2009
Antal sidor: 223
ISBN: 9789199926955

Läs gärna mina recensioner av andra böcker från Sekwa: Céline Curiol: Utrop, Claire Castillon: Insekt och Anne Rambach: Bombyx och Béatrice recension av Delphine de Vigans No och jag