Helena von Zweigbergk: Fly för livet

Fly för livetVet inte riktigt hur det kom sig att jag köpte Fly för livet, Helena von Zweigbergks böcker om fängelseprästen Ingrid har inte lockat mig alls. Minns inte ens när jag köpte boken, kanske kom den med i en sådan där köp tre betala för två och jag tyckte titeln var lockande nog för att den skulle bli den tredje boken. Det var i alla fall inte för omslaget jag köpte den, för tråkigare omslag får man nog leta efter. Den har vilket som stått väldigt längre i bokhyllan oläst så häromdagen tog jag tag i den.

Man kastas direkt in i handlingen Ingrid Carlberg, fängelseprästen, tas av misstag som gisslan av tre kriminella som skall fly från fängelset. De hade planerat att ta en av vårdarna men han lyckas fly och det blir istället Ingrid som är deras  mänskliga sköld ut genom murarna. Ingrid som alltid haft tid att lyssna, Ingrid som gett dem medmänsklig värme och försökt hjälpa dem i stunder då de grubblat över sina liv eller vad de gjort mot andra. Nu tvingas hon in i en bil, med som försäkring för att de skall kunna ta sig ut ur landet.

Bokens jag är Ingrid, hon observerar, bevakar, analyserar och tänker men hon är även vettskrämd och har många  tankar kring sitt liv.

Ingrid riktar sin tanke till sin man Anders och deras lilla 1-åriga flicka. Hon ”pratar” med honom i huvudet berättar vad som sker och händer men också hur hon upplever deras relation. Hur hon ångrar att de skildes åt som ovänner denna morgon och andra relationsbekymmer de har. Ingrid har svårt att kontrollera sin rädsla men även kylan som kryper in genom snön de färdas i. Hennes snyftningar och hackande tänder får killarna, Osmo, Ronnie och Kalle men även deras tjejer, Olga och Yasmine att bli våldsamma. De både skriker åt henne och misshandlar henne. Ingrid skäms över at hon blir slagen men slagen får henne även att tänka tillbaka på sin första pojkvän Johannes. Johannes misshandlade Ingrid och hon stannade ändå kvar.

Spänningen är på topp från första blad i denna bok och den fortsätter, enda avbrottet är egentligen de korta stunder som Ingrid tänker på sin dotter, då är det mer ömhet som strålar genom sidorna. Man kan undra hur  Helena von Zweigbergks kan ha sådan trovärdig insikt i hur förbrytare fungerar och tänker men även hur hon kan sätta sig in i en annan människa i sådan grad att det blir trovärdigt. Ingrid känns så otroligt levande.

Allt är så realistiskt, konflikterna mellan de flyende, den bräckliga kärleken mellan brottslingarna och tjejerna, tjejernas historia men även Ingrids relationstankar, de är så ärliga. Flyktingarna är pressande, flykten tär på dem, de litar inte ritkgit på varandra, de gör upp egna planer och tänker egentligen bara på sig själva. När tjejerna skall laga mat till gruppen blir den aldrig färdiglagad, ingen har tid att vänta eftersom de aldrig vet när de måste sticka eftersom snuten är efter dem. Den finns aldrig någon lugn och ro och vissa av dem sover aldrig medan andra dricker eller tar droger för att orka sova.

Ingrids tankar som då och då bryter av flykten, kampen för överlevnad kan ses som ett udda inslag i en roman av detta slaget men fungerar som andningshål och man kan förstå Ingrids vilja att gå igenom livet, att göra bokslut med sig själv. Hon går igenom livet och spelar upp händelser hon har nytta av, hur hennes destruktiva förhållande med Johannes lärde henne att det finns någon nytta i att se sig själv som ett offer och det tänker hon inte göra här heller. Hon försöke desperat upprätthålla den synen också. Men ibland faller hon tillbaka till fängelseIngrid, vill trösta, vill förstå varför rymlingarna gör som de gör men så kommer hon på sig själv och hon säger ifrån. Hon sätter sig upp mot dem och krånglar, de hotar henne till livet och hon backar, ber om ursäkt lovar att vara snäll. Hon fogar sig. När hon besökte dem i fängelset kände hon sig trygg även om de var hårda förbrytare, då hade hon kontrollen nu är hon skyddslös, livrädd, försvagad av skräcken. Hon blir så arg på sig själv.

De olika karaktärerna beskrivs genom sina handlanden, Osmo är ledaren han är hotfull, hård men också väldigt osäker. Han både slår Ingrid och ömmar för henne, de har haft ett bra förhållande i fängelset. Ronnie är en rastlös, manisk och opålitlig, alla är egentligen rädda för honom. Kalle är ganska så tafatt, super sig dräggfull för att komma ifrån allt. Yasmine är Osmos tjej och Olga är Kalles tjej. Både är från öststatsländer, har blivit utnyttjade, drogpåverkade men är även manipulativa. De vill att Ingrid skall vara på deras sida men blir riktigt förbannade på henne när hon krånglar, när hon förstör för dem, de vill bara ur landet och leva loppan.

Det pågår ett psykologiskt spel mellan alla, ett spel som man nästan kan ta på och spänningen dallrar i luften. Helena von Zweigbergk har ett språk som beskriver detta mycket bra. Det stämmer hela vägen. Jag är så imponerad av hennes sätt att beskriva personer och deras tankar, särskilt relationer som inte är enkla beskrivs med en känsla som går att ta på. Samma sak med situationerna, jag kan riktigt känna hur det känns för Ingrid att sitta där i soffan med den svettiga, illaluktande jackan. Jag kommer på mig själv flera gånger att se mer fram emot Ingrids interna tankar än vad som händer under själva flykten, där är det ganska tjatigt och same-same.

Slutet av boken känns ganska väntat, mest baserat på början av boken, men kommer även som en befrielse. I slutet får vi åter igen möta prästen Ingrid, prästen som reflekterar över sitt liv och rymlingarna men även förhållandet till Johannes hon pratar om hur det inte är hon som står med skammen utan den som gjort något, denne kan aldrig läka, det mänskliga nederlaget är deras inte hennes. Hon kan alltid resa sig och gå vidare. Tycker det är rätt skönt med en präströst som inte är helt förlåtande och överseende med allt, utan en präst som är mänsklig med egna känslor men som även reflekterar över dem. Det sker flera gånger i boken. Ingrid tänker ”Jag som präst borde inte tänka så här…”

Jag blir  nyfiken för hur det går för Ingrid och Anders och lilla dottern efteråt, vill veta mer.

Betyg: ★★★½☆

Förlag: Månpocket
Utgiven: 2007
Antal sidor: 311
ISBN 9789170015403

Taggat som: , , ,

Vilket betyg skulle Du ge Helena von Zweigbergk: Fly för livet?

(0%) (0%) (0%) (40%) (60%)
5 röster

1 Comment

  1. Lyssnat till boken, anna godenius läser, så jädra bra. Hon tolkar den underbart med sina röster, sina nyanser, jag ryser. Handlingen är så rak, ren, naken, för mig är den riktigt realistisk. Anna med sin underbara röst, kunde inte sluta lyssna. Lyssnade i bilen, åkte för tidigt till jobbet för att kunna sitta kvar och lyssna en stund extra.

Lämna en kommentar

Get Adobe Flash playerPlugin by wpburn.com wordpress themes