Mary Ann Shaffer: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap är en bok jag blev helt kär i, jag kunde knappt lägga den ifrån mig till min sambos stora förtret när han ville se på film med mig. Antingen har min hjärna mjuknat av all chicklitläsande i somras eller så är den helt enkelt oemotståndligt charmig. Jag fick tips om boken av en kille på Bok- och biblioteksmässan och även han använde orden charmig, och underbar.

Det är en bok för litteraturälskare, den visar nämligen på vilken kraft som kan finnas i det lästa ordet, hur det kan förändra någon och hur det kan leda till bekantskaper man aldrig annars gjort. Litteraturälskare kommer skratta förstående åt varför Juliet bröt upp sin förlovning och tycka att Elizabeths förvaring av böcker är helt naturlig.

TGuernseyiden är 1946, 2:a världskriget är slut, livet börjar så smått återvända till det normala i London men det är fortfarande klädkuponger som gäller och husen är i ruiner. Författaren Juliet Asthon som under kriget skrivit roliga krönikor om Izzy Bickerstaff som drar ut i krig skall nu mangla fram en ny bok för att följa upp succén med boken som samlat krönikorna och hon skall dessutom skriva en del i en artikelserie för Time. Juliets huvud är dock tomt på idéer men en dag dimper det ner ett brev från Dawsey Adams på den lilla kanalön Guernsey som ligger närmare Frankrike än England. Han har hittat en bok av Charles Lamb som tillhört Juliet  i en boklåda och undrar nu om hon vet om Charles Lamb möjligtvis skrivit fler böcker och om hon kan hjälpa honom att få tag på dem i så fall. De börjar brevväxla och Dawsey berättar om läsecirkel, kallat Guernsey litteratur- och potatisskalspajsällskap, som de bildade på ön. Genom breven från Dawsey men även från flera andra i sällskapet får Juliet lära sig vad som hände på ön under kriget, hur utsatta de var och hur det var att vara under ockupation. Efter en tids brevväxling så bestämmer sig Juliet för att besöka ön och det blir en omvälvande tid för henne. Det tomma huvudet fylls med idéer om nästa bok.

Jag får egentligen ingen djupare förståelse för de olika karaktärerna i boken men deras berättelser via breven ger mig ändå en bild av deras känsloliv, vad de längtar efter och hur deras liv varit. För hela boken berättas i brevform, antingen mellan sällskapets medlemmar och Juliet eller mellan Juliet och personalen på bokförlaget som ger ut hennes böcker. Jag gillar Juliet hon är temperamentsfull och jag förstår hur hon vill träffa Elizabeth, en kvinna från ön som blivit fängslad av tyskarna, bortförd. Elizabeth verkar också vara en kvinna som står upp för sig själv, henne får vi till en börja också lära känna via de andras berättelser om henne. Den stora frågan är ju om Elizabeth kommer komma hem igen, i väntan på henne bor Juliet i hennes stuga och lär känna människorna på ön. Skulle gladeligen räkna upp karaktärerna här men tror att ni får större njutning av att upptäcka dem själva.

Historien i sig är ganska sentimental men det finns tillräckligt med små överraskningar för att den inte skall kännas förutsägbar och sliskig. Sen så gillar jag språket, känns som om man medvetet valt en hel del gamla svenska ord som användes i efterkrigstiden som ex. gamman ett ord jag fick ta reda på vad det  betydde även om jag gissade rätt utifrån kontext.

Slutligen man kan ju inte annat än älska titeln, det enda jag saknar är ett recept på potatisskalspajen men jag har letat fram ett åt er. Medan pajen står i ugnen hinner ni sluka flera av de delikata små breven i boken. Kanske får ni precis som min en längtan att besöka den lilla ön i Engelska kanalen.

Boken skrevs av Mary Ann Shaffer men hon han avlida i sjukdom innan boken gavs ut så den är slutredigerad av hennes systerdotter Annie Barrows. Synd att detta blev hennes första och sista bok hade gladeligen läst fler av henne.

Betyg: ★★★★½

Originaltitel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Översättning: Helena Ridelberg
Förlag: Brombergs
Utgiven: april 2009
ISBN: 9789173372039
Antal sidor: 310

(Ps. Har tvingats redigera stavfel i titeln 2 ggr, besvärlig)


Kommentarer

Mary Ann Shaffer: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap — 6 kommentarer

  1. Pingback: Helene Hanff: Brev till en bokhandel och Hertiginnan av Bloomsbury Street | PocketBlogg.se

  2. Jag blev också helt betagen av boken och fick en obetvinglig lust att åka till Guernsey. Det var något i själva tonen som grep tag i mig och jag blev djupt berörd. Skulle gärna vilja ha kontakt med fler som älskar boken och kanske skulle vilja starta en klubb som handlar om att böcker fakttiskt kan förändra ens liv.

  3. Pingback: Mary Ann Shaffer: Guernseys Litteratur och Potatisskalspajssällskap | PocketBlogg.se

  4. Jag blev helt tagen av boken med. En pärla!
    Precis som Anita beskriver det, fick jag också en längtan av att kunna åka till Guernsey men framförallt kunna träffa alla dessa människor. Jag läste att en bokklubb i USA vann en tävling av det amerikanska förlaget och åkte till Guernsey.
    Jag tillhör en liten bokklubb i Stockholm, vi träffas varje 6 vecka och recenserar böcker. Det skulle kunna vara underbar att traffa andra med samma intresse.
    Men att åka till Guernsey? vilken dröm!

  5. Jag har precis läst klart denna underbara, annorlunda men helt charmiga bok, och det första jag gjorde var att googla fram bilder på Guernsey för att jag kände att det måste vara en helt underbar ö att besöka, och blev mkt riktigt betagen av bilderna. En bok värd att läsa, man blir så hänförd av hennes sätt att skriva och beskriva huvudpersonerna i boken, speciellt bra blir boken när hon kommer till Guernsey. Rekommendation, LÄS BOKEN!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>