Nobels Litteraturpris – För eller Emot?
Det är litteraturpristider. Idag, torsdag den 8 Oktober kl 13.00, ska Peter Englund kliva ut genom den magiska dörren på Stockholm Börs och meddela vem som blivit Svenska Akademiens litteraturpristagare. Eventuellt kommer någon, gissningsvis en man i rosa träningsoverall, skrika ”Äntligen!”. Och litteratursverige kommer ooh:a, aaah:a och häpna av förtjusning.
…eller kommer man det?
Här på PocketBlogg.se har vi lite olika åsikter om det anrika priset, som i år fyller 108 år. Nedan följer Jimmys och Cecilias åsikter om Nobels litteraturpris – fyll gärna på i kommentarerna vad du tycker!
För, Jimmy: Jag har en avig inställning till min läsning, och till mitt litteraturintresse. Har alltid haft. Läsningen har aldrig varit särskilt viktig för mig, åtminstone inte på det viset att jag bara måste läsa i tid och otid. Jag är ingen missbrukare av litteratur, men jag har förstås ändå läst en hel del, och kommer förmodligen alltid fortsätta läsa. Ibland tar jag något års uppehåll. Då läser jag ingenting utöver innehållsförteckningen på schampoflaskor och tidningen Kommunalarbetaren. Jag känner en form av hatkärlek till litteraturen, lite av en ”I love to hate you”-känsla. Så bör man också tackla Nobelpriset i litteratur. Nobelpriset kommer aldrig få någon vidare folklig bredd. Tack och lov för det. Dussindeckare och hjälp till självhjälpsböcker får vi nedkörda i halsen ändå, där behövs inga priser för att folket ska hissa dess författare till skyarna. Jag vill egentligen inte klaga på deckargenren, men det skulle inte kännas helt ok om folk fick prisa denna genre som förefaller så befriad från självkritik och som aldrig förnyas, utan att dess motpol får åtminstone en dags solsken, en dag i rampljuset. Det kanske inte är modernt och folkligt, men jag kan inte tänka mig många litterära priser som skulle passa ex. Jan Guillou. Möjligtvis om jägareförbundet instiftade ett pris för arroganta machomän i litteraturen. Men ett pris med Guillou som vinnare VARJE år är förmodligen ingen höjdare.
Snille och smak, dessa ledord som guidat akademien fram till ett avgörande beslut om vem som kommer tillkännages som vinnare vid dagens ceremoni kommer också vara våra ledord när vi senare söker denne författares verk hos bokhandlare runt om i Sverige. På så vis är priset otroligt folkligt. Klockan ett sitter vi alla framför våra radioapparater och lyssnar. Ensamma, men ändå samlade. Vi andas tungt, målar upp en bild av hur vi tror att den ständige sekreteraren är klädd, försöker höra om han är nervös. Vi inbillar oss att hans enorma svettlökar går igenom alla hans lager av tyg. Vi är så spända, de flesta undrar om de kommer känna igen det namn som ska komma att läsas upp. ”Är det någon jag läst?” En del av oss är t.o.m. så spända på det som komma skall att vi helt missar poängen. Vi inser för sent att man sagt ett namn, och får panik. ”Vem var det? VEM VAR DET?” I det här läget upprepar man namnet på radion, men man är alldeles för stirrig för att uppfatta det ens denna andra gång.
Till slut får man reda på det, och situationen utmynnar i ett antiklimax. ”Honom (för det är oftast en man) har jag aldrig hört talas om. Tänk om jag bara en enda gång kunde få känna känslan av att veta vem de ropat upp.” Detta antiklimax övergår sedan i känslan av djup skam. ”Tänk om jag är den enda som aldrig läst något av denne gigant av giganter…” Man skyndar sig. Läser på. Tar reda på så mycket info man bara kan. När kollegorna plockar upp ämnet är man väl förberedd. ”Vadå, har du aldrig läst något av Gao Xingjian? Ynkligt! Det är ett otroligt spännande författarskap.”
Jag önskar att vi ser en kvinnlig poet som vinnare idag. Vem jag tror? Jag vet inte. Det vet jag aldrig. Det är just det jag älskar med det här priset. Det ger mig möjligheten att upptäcka en ny bekantskap varje år.
Emot, Cecilia: Det är inte ofta det händer, men ibland kan jag faktiskt förutse när jag kommer få en stor gäspattack. Jag kan exempelvis redan nu förutse att jag kommer gäspa högt när jag hör vem som tilldelats Nobels litteraturpris. Gäspa åt att jag inte i år heller hade en aning om att det ens fanns en författare med det namnet. För nej, jag har aldrig läst en bok av någon som fått Nobelpriset i litteratur – Selma Lagerlöf och Harry Martinson undantagna. När jag läste igenom listan med pristagare hoppade jag förvisso till när jag såg att Samuel Beckett hade fått priset, men bara för att jag för en sekund trodde att det var Simon Beckett. Jag har aldrig, min stora bokpassion till trots, stormat bokhandlarna efter den senaste pristagarens verk. Jag har inte ens bemödat mig om att slå på radion för att höra vem som fick priset, utan fått veta det när jag läst någon nyhetssajt.
Då kan man fråga sig, hur kommer det sig? Varför är jag, som trots allt är en boknörd och passionerad läsare, så fullständigt ointresserad av Nobelpriset i litteratur? Kanske för att priset inte känns modernt. Kanske för att priset värnar om Den Fina Litteraturen, inte om det som gemene man (läs: jag och min omgivning) faktiskt läser. Kanske för att nobelpristagarna i litteratur sällan är de som toppar bästsäljarlistorna. Och det är väl helt okej att det finns ett pris som värnar om den fina litteraturen. Det tråkiga är att det såvitt jag vet inte finns något pris eller någon gala som framhåller de böcker som tilltalar oss vanliga läsare. Hur vanligt är det att litteraturpristagare släpps på pocket, exempelvis? Som vi värnar om här på PocketBlogg? Inte så vanligt, är min gissning.
Därför kommer jag inte bry mig om Nobelpriset i litteratur i år heller. Istället återvänder jag till mina kära deckare och spänningsromaner, och hoppas att någon lanserar ett litteraturpris som är värt namnet. Ett pris som uppmärksammar de författare som faktiskt blir lästa av andra än bibliotekarier och litteraturvetare. Jag lär få vänta länge.
Vilket betyg skulle Du ge Nobels Litteraturpris – För eller Emot??
21 Comments
Trackbacks
- Tweets that mention Nobels Litteraturpris – För eller Emot? | PocketBlogg.se -- Topsy.com
- Nobelpriset i litteratur.
När någon säger Nobelpriset tänker jag gäsp. Svenska akademin med dess slaviskt följande av traditioner och ritualer känns hopplöst mossigt, hör inte hemma på 2000-talet. Indelningen av litteratur i ”finlitteratur” och resten är en von oben-attityd som jag helst slipper.
Men Jimmy, hur vet du att deckargenren brister i självkritik och förnyelse om du aldrig läser några?
Jag tycker det är fascinerande att akademien åtar sig uppgiften att vaska fram den författare som ha utmärkt sig så till den grad I HELA VÄRLDEN så man har gjort sig värdig detta pris… huga, vilket jobb! Jag har svårt att se att det skulle var bättre eller sämre om en kvinna eller man får det – det är ju det unika i konstnärsskapet som skall uppmärksammas i första hand. Elfride Jelinek var väl t ex inte någon genomsnittlig representant för kvinnor i det stora hela? Lika lite som Hemingway eller Grass representerar något ”typiskt manligt”.
Det har hänt att jag hittat riktiga ”pärlor” bland de författare jag inte känt till innan de fick priset – men jag hör inte heller till dem som springer till bokhandeln eller biblioteket samma dag som namnet har släppts…
@Maria Det är egentligen ganska enkelt. Jag tar det för givet, precis som man tar för givet att Nobelpriset skulle stå för en finare litteratur, bara för att man tror att man inte skulle klara av att läsa det.
@Eva Näe, jag vet inte om det är bättre eller sämre med en kvinna, men det är oftast män, och i år önskar jag att det är en kvinna. Något annat tror jag inte jag påstått.
(Skyndar mig att läsa om texten för att se om jag har fel…)
Jag tycker inte man ska ta något för givet när det gäller litteraturgenrer. Själv läser jag inte längre lyrik, jag kan mycket lite om lyrik och jag uttalar mig inte om genrens förmåga till förnyelse eller brist på densamma.
@Maria Själv tror jag att litteraturen och dess genrer klarar av att hantera en och annan lustigkurre som tror sig veta bättre.
Inte helt oväntat är jag på Jimmys linje. Jag tror att Nobelpriset spelar en viktig roll även idag då det kan skapa en debatt kring just detta vad som är finlitteratur och varför folk tror att det skulle vara för svårt att läsa. Visst finns det exempel på det bland vinnarna, men där finns även några av de författare som har öppnat upp mina ögon och fått mig att njuta av deras verk på det där bladvändande sättet som vi alla känner igen och älskar. Att avfärda en Nobelpristagare enbart pga av att han eller hon har tagit emot just det priset visar på en trångsynthet som jag hoppas vi kan komma över. På samma sätt som man inte kan dra alla deckarförfattare över en kam. Något som jag tror är oerhört nyttigt i litteraturen är nyfikenhet: att våga prova nya författare och genrer och där spelar Nobelpriset en viktig roll i att det lyfter fram författare som i dagens likriktade samhälle inte får utrymme hos bokhandlarna. Nu kan de få synas och bli lästa av en större massa i ett år i alla fall. En breddning av kulturen på det sättet är alltid bra i mina ögon.
Jag avvisar inte en författare bara för att han fått Nobelpriset. Jag har böcker av diverse Nobelpristagare i hyllorna. En del har jag läst, annat inte. Men jag kollar inte heller upp en författare bara för att han fått Nobelpriset. Det är inte så jag väljer böcker. Jag är helt enkelt inte intresserad av om en författare fått Nobelpriset eller inte. Inte heller väljer jag böcker utifrån de kan räknas som ”populärkultur”, ”finkultur” och så vidare. Det är, som sagt, inte utifrån de kriterierna jag väljer böcker. Imre Kertesz köpte jag för att han skrivit om Förintelsen, inte för att han fick Nobelpriset.
Jimmy, jag tycker man ska visa respekt för läsare av olika genres och inte uttala sig negativt om en genre om man inte har läst den. Jag är själv som sagt ointresserad av poesi. Samma sak med fantasy (med undantag för Terry Pratchett). Men eftersom jag inte kan särskilt mycket om varken den ena eller andra genren uttalar jag mig inte om dem generellt.
@Maria Jag trodde att det var ganska uppenbart att jag var sarkastisk. Att jag bemötte en genre på samma sätt som folk som avvisar Nobelpriset brukar göra, dvs med en gnutta arrogans och en smula okunnighet.
Det framgick tydligen inte, så jag ska genast lägga av med det.
Den sarkasmen missade jag totalt.
Hej, såhär är det för mig;
Jag har oftast aldrig hört talats om den som får priset och aldrig läst nåt av honom/henne. Men det är det som jag tycker är så spännande – och när jag nästa gång är på biblioteket så kan jag kolla om det finns nåt med honom/henne, och så kan jag läsa och se om jag förstår varför den författaren fick detta pris. Det är spännande!!! Ibland har jag, precis som Eva, hittat pärlor som gett mig mycket, ibland har jag inte fattat ett smack,
Jag är heller inte för det där med att dela in litteratur i bättre eller sämre, för jag anser att det är upp till läsaren att bestämma vad som är bra eller dåligt för honom/henne. För mig är det böcker bra som berör mig.
Jag har inget emot nobelpriset, och tycker det är fint att man värnar om fin litteratur, eller litteratur med högre kvalitet och eftertanke än topplistelitteratur. Visst får folk tycka om Liza Marklund om de vill det, men om alla skulle formulera sig som henne, så skulle det bli en väldigt fattig värld.
@ Cecilia: Vad gäller pocket, så finns nästan alla nobelpristagare i pocketformat. Gör de inte det, så är det förmodligen för att de vann för längesedan och för att någon nyutgåva inte publicerats på sistone, men då går böckerna ofta att hitta på antikvariat på nätet eller irl.
Topplistelitteraturen får ju redan så mycket uppmärksamhet, kanske är det därför den inte har någon prisutdelning. Fast jag har för mig att jag har hört om typ deckargalan, eller inbillar jag mig det? Hursomhelst, jag tror säkert att du håller med om att det är viktigt med en mångfald i litteraturen? Även sådant som inte säljer mycket, förtjänar sin existens och en möjlighet att bli lästa, av inbitna lyrikfantaster eller en ”verklighetens folk” som vill utmana sitt läsande, krydda Jan Guillou med något nytt.
I övrigt håller jag med kommenteraren Karin A i allt, Nobel öppnar för debatt om kulturen, och dessutom får vi väl alla sluta döma varandras läsarvanor?
Jag vill avsluta med att säga att jag inte är någon pretto/snobbmänniska, jag har lika mkt marian keyes som selma lagerlöf hemma, läser allra mest ny nutida litteratur (fast aldrig deckare/fantasy/thrillers) men kan ibland tycka det är kul med något svårare
fast aldrig typ proust eller sådant. bara så du vet var på skalan jag befinner mig. Jag tycker nobelpriset är viktigt och intressant, ibland gillar jag författarna när jag läser dem efter att de vunnit, andra gånger fattar jag ingenting. Sorry för superlång kommentar.
@Jessica Superlånga kommentarer uppmuntras, de är inget att be om ursäkt för. Diskussionen kräver sin plats, och då är det också befogat med längre kommentarer. Och, du sätter fingret på något viktigt: alla delar är viktiga i en bred kultur. Bredd innebär ju faktiskt att både det folkliga och det smala får plats. Där brister vi i definitionen emellanåt, man diskuterar bredd som om det vore en fingervisning om vad den stora massan gillar. Jag anser det vara fel. En breddning av kulturen innebär att fler ytterligheter kan samsas med det ”folkliga” på samma arena.
Och, jag kan samtidigt passa på och be om ursäkt om någon uppfattat mig som nedlåtande osv. Jag är tydligen urusel på det där med sarkasm. Jag om någon är öppen för att låta folk ha sin smak, oavsett om jag delar den eller inte, men jag kan tänka mig att krocken mellan att känna mig, och veta när jag menar allvar eller inte, och att möta mig i ett sånt här sammanhang utan att ha den blekaste aning, bidrar till att man missförstår. Så, ännu en gång är jag ledsen om jag sårat någon.
Det verkar som att vi är överens på den punkten då. Att det är viktigt med bredd, och det är därför det känns så sorgligt att akademibokhandeln t.ex väljer att nästan bara fokusera på topplistelitteratur. Om folk som inte är insatta i litteraturvärlden går till affären och inte hittar någon lite svårare författare,som kanske inte säljer lika mkt, så hittar de antagligen aldrig den författaren. På så vis blir klyftan bara ännu större mellan hur mkt topplistelitt säljer jämfört med annan litteratur, enbart pga tillgänglighet.
Jag har inte uppfattat dig som nedlåtande.
Maria (om kommentarens längd) : vilken tur, då har jag hittat rätt forum, haha!
Där håller jag med dig helt och hållet – en bra bokhandel ska ha bredden. Mycket viktigt!
Hej! Vad kul med långa kommentarer! Och ja, jag är medveten om att många av nobelpristagarna finns i pocket – mycket för att de ofta hållt på väldigt länge. Men det är ju ingen ”typisk” pocketlitteratur. Och visst är det bra med bredd, absolut! Det är synd bara att inte den litteratur som folket faktiskt läser kan få hyllas i finrummet – att det alltid ska vara sånt tjafs om ”skräplitteratur”. En bok är en bok är en bok, för mig.
Deckargalan finns, eller har funnits, och tidigare fanns det en pocketgala också. Det vore kul dock med EN gala, där all litteratur kunde få finnas. Bästa chicklit, bästa deckare, bästa samtidsroman, bästa facklitteratur osv osv.
Det finns massa priser för deckargenren men jag har ännu sämre koll på dem än på Nobelpriset. Tidigare köpte jag ibland böcker just för att de vunnit ett pris, men jag blev ofta besviken och har slutat med det.
Vad gäller topplisteförfattarna har jag dålig koll på de svenska. Har bara läst Camilla Läckberg, men hon gav inte mersmak. Guillou och Marklund har jag aldrig läst, har bläddrat i deras böcker i bokaffären, konstaterat att det inte verkar vara något för mig och ställt tillbaka dem.
Bland de utländska deckarförfattarna har jag läst en del, men nog inte någon av de riktigt, riktigt stora. Ofta är det inte deckarna som toppar listorna som jag gillar bäst. Istället förälskar jag mig i dem som är en bit längre ner i näringskedjan. Ibland väldigt långt ner.
Sara: Jag tycker också det är upp till läsaren att bestämma.
Jessica: Här tycker vi om både långa och korta svar. Det är bara att skriva på!
Jimmy Asklund: No hard feelings! ;-D
Pocketblogg awards nästa år? Vi täcker in allt – i rätt format.
@ Cecilia: Fast jag har väldigt, väldigt många nobelprisböcker hemma. Många av dem är inbundna men den största delen är faktiskt i pocket
varför måste formatet pocket automatiskt betyda strand-litteratur/slitochslängböcker? Jag kallar dem så, utan någon värdering i det, och menar då böcker som är enklare att ta till sig, t.ex Läckberg.
@ Jimmy: Det vore väldigt coolt, fast då måste ni nog ha en faktisk gala/tillställning om ni vill att det ska få uppmärksamhet från bokbranschen. Jag tror ingen skulle bli intresserad om nomineringar och vinster bara tillkännagavs här i bloggen, men det skulle säkert gå att göra något större av det, hur kul vore inte det? Och inkludera utländska författare i alla kategorier tycker jag, för då blir det riktigt intressant!! Jag kommer hemskt gärna på galan. Kör hårt!