Köpte boken Ett helt fulländat brott med tanken att det skulle vara en tunn liten kriminalare att ta någon dag jag behöver något snabbläst. En bok att sluka över en fika en regnig söndag. Men oj vad jag bedrog mig, förvisso är Ett helt fulländat brott en tunn bok med sina 157 sidor men lättläst nej knappast.

På vissa sidor ryms 3,5 meningar då kanske ni kan tänka er antalet kommatecken, bisatser och kringelikrokar som krävs för att få något sagt.  Det tog en evighet att komma in i texten att hitta någon form av läsflyt och sen ytterligare en stund att få fatt i handlingen. Fick starta om flera gånger och var enveten, gillar inte att lägga ifrån mig en bok utan att ha läst ut den. Så jag kämpade på.

Bokens berättare Pierre är en smågangster som ofta skriver direkt till dig som läsare för att in nästa bisats ha bytt vem han riktar sig till, du måste som läsare vara vaken och nästan lyssna för att navigera dig rätt.

Jag tycker att boken är på tok för långsam och ganska så trist faktiskt, de planerar det perfekta brottet där i vad som verkar vara en mindre fransk hamnstad, stor nog för ett kasino. Brottet skall vara en hyllning till ”familjens” överhuvud, en åldrad man som säkerligen varit gangster i sin ungdom. Marin som nu är ”familjens” ledare har kommit upp med den briljanta idén att råna kasinot på nyårsafton, dels är kassorna fulla och dels är folk väldigt upptagna med att fira nyåret. För att klara av att genomföra brottet tas en ny medlem in i ”familjen”, Lucho. Lucho är initiativrik och kommer med snillrika idéer som gör planen ännu bättre. Men Pierre gillar honom inte och när en öppning för att slippa göra det här brottet kommer vill Pierre slippa, han känner i hela magen att det här är inte så jäkla smart. Men samtidigt är det spännande, tänk om de lyckas och kommer undan med alla pengarna.

Det är förvisso en noir-roman med mörka karaktärer, brott, död, svek och hämnd som borde tilltala mig men det är så tillrättalagt, så uppenbart och så tråkigt. Tror att bland annat det tillkrånglade men samtidigt luftiga språket gör att historien inte fastnar, jag får ingen känsla för karaktärerna. Men luftigt språk menar jag att det är många ord men så lite handling plus att personerna och händelserna är ganska så platta.

På baksidan står det ”Detta är en originalpocket” och jag tänker lite elakt ”aha det är som när filmer går direkt till DVD utan att gå upp på bio”.

Betyg: Betyg:

Förlag: Fisher & Co
År: 2003
Antal sidor: 157
ISBN: 9789170549656