Lasse Weirup: Infiltratören
Jag, som slukade boken Svensk Maffia som lördagsgodis, blev väldigt glad över att hitta ännu en bok av Weirup. Enligt baksidestexten utlovades spänning och smutsiga härvor. Vem säger nej till det?
Storyn som Weirup grävt i den här gången handlar om Max Åström som jobbade som informatör och infiltratör åt Stockholmspolisen under åtta år, 1996-2004. Han gillrade fällor för mc-gäng, rånare och knarkhandlare på uppdrag från Olle Liljegren som då var hans kontaktperson inom polisen. Max fick en kick av att ständigt leva i spänning, att alltid vara på sin vakt och Liljegren får beröm från högre chefer för sin förmåga att få fast ”storbuset”. Men något går fel och Max blir avslöjad. Plötsligt vill ingen ta ansvar för de misstänkt olagliga handlingarna, varken Liljegren som varit uppdragsgivare eller andra högre instanser.
Bokens första halva handlar om hur Max Åström levde under de år som han jobbade för polisen och hans samarbete med Olle Liljegren. Vi får följa med på märkliga operationer och tillslag som får en att börja undra hur det är ställt med polisen egentligen. Det är kodnamn, hemliga möten på mörka platser och tvivelaktig dokumentation. Sedan får man följa utredningen som leder till åtal och rättegångar. Texten är rak journalistikprosa och driver på, rakt fram utan krusiduller. Förhör och vittnesmål återges och Weirup sticker in med reflektioner och små analyser, vilket är tur ibland för det blir rätt invecklat juridikspråk. Jag har aldrig varit ett fan av juridiksvenska, har nog aldrig fattat grejen.
Det är spännande och det är en märklig historia som rullas upp. Under hela tiden jag läste boken så låg jag och funderade på varför jag fullständigt missat den här historien i nyhetsrapporteringen. Men så kom jag på det - vem lyssnar på torra polischefer som bara står och snackar gojja/bortförklaringar? Jag stänger av öronen och zappar vidare, eller vänder sida i tidningen. Det är därför som den här historien har gått mig förbi. Jag orkar helt enkelt inte bry mig.
I den här förpackningen blir det lite mer intressant, om än lite tungrott i andra halvan då det är väldigt mycket upprepning av åtal och domar. Men det handlar om viktiga saker, om vår rättssäkerhet och tillit till polisväsendet, och det får i alla fall mig att fundera… en liten stund. Känner man ett engagemang för dessa frågor tycker jag att man ska ta sig tiden det tar att komma igenom boken.
Det är en helt okej bok i den här genren, intressant och med spännande partier, men man får ha lite tålamod i slutet. Läs den om du gillade Svensk Maffia, eller ge bort den i julklapp till någon kriminalintresserad i din omgivning eller till någon som sitter klistrad framför Efterlyst varje vecka.
Betyg: 




Förlag: Norstedts
Utgiven: 2009
ISBN: 9113022822
Antal sidor: 425,
Finns även som storpocket.
Vilket betyg skulle Du ge Lasse Weirup: Infiltratören?
2 Comments
Trackbacks
- Tweets that mention Lasse Weirup: Infiltratören | PocketBlogg.se -- Topsy.com
- PocketBlogg recenserar bokreaböcker | PocketBlogg.se

