Jamel Hamou och Johan Schyberg: Efter festen

Jag fick denna bok som recensionsexemplar av förlaget Efron och dotter på Bokmässan och nu har jag hunnit ner i bokhögen så den är klar för recension!

Det är spännande med böcker som man inte valt själv, för man vet ju aldrig riktigt vad som väntar. Jag känner inte heller till så mycket om författarna, utöver den korta presentationen på bokförlagets hemsida, men av bilden på bokens baksida att döma skulle de här båda utan vidare platsa i gänget som utgör huvudpersonerna i boken. De inkännande person- och miljöbeskrivningarna bekräftar misstanken att de säkert befunnit sig i kretsarna runt Stureplan en och annan gång, om inte annat så i studiesyfte inför skrivandet av denna bok!

En recension med kortfattad återgivning av handlingen finns här, så det känns onödigt att upprepa det. Min första tanke när jag började läsa boken var att den liknar Jens Lapidus ”Snabba cash” väldigt mycket till upplägget. (Se min recension av den här!) Hamou/Schyberg använder också växelvis berättande, men där Lapidus låter bokens ”jag-personer” komma från olika klasser i samhället, men olika språkstilar och -bruk, är killarna i ”Efter festen” till förväxling lika, i alla fall till en början.

Eftersom boken handlar mycket om hur tomt och innehållslöst livet är bakom fasaderna tar det också en bra bit in i boken innan man upptäcker skiftningarna i personligheterna och ser att de faktiskt är ganska olika i en del avseenden i alla fall. Handlingen i ”Snabba cash” är också mera djupgående, delvis på grund av de olika berättarperspektiven,  medan det i ”Efter festen” nästan inte händer något alls av vikt, utom på slutet då det plötsligt blir allvar då en av killarna går för långt, och en lillasyster blir inblandad i killarnas liv och leverne.

Boken har ett mera flytande och lättläst språk och tilltal än ”Snabba cash”, eftersom alla figurerna berättar ungefär likadant, och innehåller inte riktigt så mycket ”name-dropping” som jag tyckte att det blev där. Miljön i de fina kretsarna runt Stureplan beskrivs ännu mera ytligt, det mesta går ut på droger och sex och tjejerna är ”snuttisar” som passerar i kulissen utan att göra mycket väsen av sig, med några få undantag. Ingen av killarna har några större problem med finanserna, snarare problem med vad de skall göra med resten av sina liv. När de är tillräckligt nyktra från sprit och kokain för att kunna tänka klart i alla fall.

För det mesta grubblar de inte så mycket utan planerna sträcker sig max ett dygn framåt – vilka kläder man skall ha på sig eller köpa – ofta köper man plagg som i mycket liknar de man redan har hemma – eller hur man skall komma över att frisören klippt av nackhåret, som man länge och omsorgsfullt har sparat ut. Och var nästa förfest hålls och när langaren kommer med ”kolan” förstås. Ett fullt kylskåp hör till ovanligheterna, då pizza och hamburgare är stapelvaror i kosthållningen, och det är stor skillnad på Stureplan och byhålorna ute på landet.

I slutet av boken kommer i alla fall en av personerna till något slags insikt och den något positiva vändningen med det öppna slutet höjer mitt betyg på boken i alla fall ett halvt snäpp!

Den här boken kan jag tänka mig att ge i julklapp, med glimten i ögat, till en stockholmare alternativt en landsortsbo som vill få alla sina fördomar om ”Stureplans-brats” bekräftade.

Betyg: ★★★★☆
Förlag: Efron och dotter
Utgiven: 2008
ISBN: 9789185653348
Antal sidor: 252

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *