Lionel Shriver: Vi måste prata om Kevin

Det här är en bra bok. Lite tung, hemsk, krävande… men framförallt stannar den kvar i huvudet. Jag har läst den här under ganska lång tid och personerna i historien har blivit en del av vardagen.

Eva skriver brev till sin före detta man Franklin som hon inte längre lever med. Hon försöker finna orsaken eller förklaringen till att deras son, Kevin, sköt ihjäl 9 personer på sin skola tre dagar innan han fyllde sexton år. Evas historia börjar innan Kevin ens var född, när hon var lite över 30 och levde drömlivet på Manhattan. Så här i efterhand erkänner Eva att hon inte ens ville skaffa barn, och när det sedan visade sig att det var just Kevin som föddes började hon ångra sig ännu mer. Det blev början på en mycket komplicerad mor-son relation.

Enligt Eva var Kevin annorlunda redan från början. Redan vid första ammningen visade han avsmak, något som fick Eva att ta avstånd från honom. Under hela Kevins uppväxt pågår det en ständig kamp mellan mor och son. Pappan i familjen, Franklin, tar alltid Kevins parti, tycker att Eva överdriver och ifrågasätter om hon verkligen älskar sin son. För det gör hon väl  – eller?

Historien som målas upp är berättad med ett arbetat språk, svart humor och obekväm rättframhet. Jag blir helt vansinnig på Kevin! Jag hatar honom!

Jag känner verkligen med Eva, hennes version på vad som hände känns äkta. Samtidigt blir man ibland tveksam på Evas historia och blir nyfiken på om det kanske trots allt är Franklin som är den som ser på problemet med nyktra ögon.

Eftersom jag aldrig googlar böcker innan jag läser dem så satt jag och funderade på om den här historien faktiskt grundar sig på en verklig händelse, men efter några minuter vid sökmotorn visar det sig att den inte gör det. Shriver har inte ens egna barn. Vilket gör det hela ganska otroligt, på ett annat sätt. Hur kan hon skriva så engagerande och naket om föräldraskap?

Emellanåt blir boken lite tungrodd, texten är kompakt och sidorna är rätt många… Den har som sagt tagit tid att läsa, men jag har inte kunnat släppa den! Hela problemet med skolskjutningar är förfärligt och den vanligaste orsaken som anges är tillgången till skjutvapen. I den här boken får man, genom Evas sökande efter en förklaring, en något nyanserad bild. Man kan tycka att Kevin är rakt igenom ond, men svaret är kanske inte så enkelt.

Boken sitter kvar och jag hoppas verkligen att vi aldrig behöver uppleva skolskjutningar här i Sverige, men det känns svårt att skydda sig mot det när man läser den här historien.

Betyg: Betyg: ★★★★½

Förlag: Ordfront Förlag AB
Utgiven: 2007
ISBN: 9170373094
Antal sidor: 440

Vinnare av The Orange Prize 2005 för bästa roman av en kvinnlig författare.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Taggat som: , , , ,

Vilket betyg skulle Du ge Lionel Shriver: Vi måste prata om Kevin?

(0%) (0%) (0%) (25%) (75%)
4 röster

4 Comments

  1. Den här boken står verkligen på min att-läsa-lista. Hoppas jag kommer dit någon gång, för den listan är lång…

  2. Jag tycker att Lionel Shriver är fantasktisk och ”Att prata om Kevin” (We need to talk about Kevin) är en otroligt bra bok. Det är verkligen hemsk, en bok som nästan får en att må dåligt,men det är också en bok som få en att tänka och reagera. En bok att diskutera. Den stannar kvar, som Karinmedk skriver. Det är verkligen en ”måsteläsa” bok. Jag är dock glad att jag läste den för flera år sen för som nybliven mamma vet jag inte om jag skulle orkat.

    • Ja, det där med att skaffa barn hamnar i ett nytt ljus. Tänk om det blir så där fel som för Kevin? Herregud, man kan bli livrädd för mindre…

Trackbacks

  1. Tweets that mention Lionel Shriver: Vi måste prata om Kevin | PocketBlogg.se -- Topsy.com

Lämna en kommentar

Get Adobe Flash playerPlugin by wpburn.com wordpress themes