Musik är som dofter och smaker, minnen etsas in och känslor bevaras för alltid. Rob Sheffield som skrivit boken Kärlek är ett blandband: livet låt för låt utnyttjar den känslan när han ser tillbaka på livet med Renée.

Renée är kvinnan han mötte oktober 1989 på en bar och de möttes via musiken, mer exakt Big Stars låt Radio City och de förenades i att deras favoritlåt med bandet var Thirteen. Som till alla andra kvinnor Rob fallit för säger han att han skall spela in ett blandband till henne vilket han också gjorde. Det blev musiken som sammanförde dem men också svetsade dem samman.

Genom 22 olika blandband får vi möta den unga osäkra lite töntiga Rob, vidare till mötet med coola Renée, giftemål som mycket unga, pyssel, diskning, gräl, bilfärder, Renées plötsliga död, sorgen och hoppet om att börja leva på nytt. Rob berättar via blandbanden och vi får inte bara en historia om åtta år tillsammans med Renée utan även en musikalisk resa igenom tiden. De har ett blandband för alla tillfällen.

I början var boken lite trögläst för mig, jag kände inte igen en enda låt eller band som nämndes, jag hade inte några egna minnen att hänga upp på de musikaliska nedslagen så jag läste ganska snabbt. Men ju närmare slutet jag kom i boken desto mer av ”min” musik dök upp och referenserna grep tag i mig. Hela boken vet man att Renée skall dö  men likväl kommer det som en överraskning och någon sida senare satt jag där med tårar längst med kinderna. Kanske blev det extra jobbigt att hon dog den 11 maj, samma dag som min älskade morfar (var dessutom hans födelsedag).

På sidan 134 log jag med hela ansiktet, gammal synthare som jag är,  för även om Rob verkar vara en allätare av stora mått när det kommer till musik med många musikaliska förebilder jag aldrig skulle lyssna på så skriver han:

Varje gång jag är förälskad i en tjej har jag samma fantasi: jag låtsas att vi är en synthpopduo.
[...]
Tjejen som frontar, svänger med kjolen, slänger med håret, en läcker explosion. Jag är killen i bakgrunden, gömd bakom min Roland JP8000-keyboard. Hon har allt det mod och de stjärnkvaliéer jag saknar. Hon sjunger vår hit eftersom jag aldrig skulle våga gå upp och sjunga den själv. Hon bearbetar publiken medan jag står och lurar i skuggorna, överröser henne med all min datorblå kärlek, trycker på knapparna som översköljer henne med  discoextas och dränker henne i spotlightsken. Jag gör henne till stjärna.

När jag läser om Rob och Renées kärlek så känns det som om hans syntpopduofantasi passade dem men Renée gjorde även sitt bästa för att stärka Robs sociala liv, dra ut honom ur skuggorna. När hon sedan gick bort fanns där ett skyddsnät runt Rob, människor som hade älskar Renée men som också fanns där för honom. Musiken däremot tonade delvis bort, låtar som han och Renée älskat tillsammans blev plötsligt för svåra att lyssna på och annan musik blev jobbig även om den var hur bra som helst, han ville så gärna få dela den med Renée.

Rob Sheffield är idag musikskribent på Rolling Stones och det märks att han har stor kunskap om musik och känsla för kopplingar mellan låtarna. Boken känns väldigt ärlig och uppriktigt. Man kan både känna kärlek och sorg genom bladen och samtidigt bli oerhörd nyfiken på låtarna i boken.

Jag tror många missar denna lilla pärla pga omslaget och att den är märkt som Månpocket Fakta, den ser så mycket tråkigare ut än vad den är. Själv köpte jag den från en låda med billiga pocketböcker på ICA, det var tag tre för priset av två och jag behövde en tredje bok. Blev överraskad att en så fin bok om kärlek, sorg och längtan rymdes innanför pärmarna.

Läs även intervjun med Rob Sheffield i DN.

Betyg:

Förlag: Månpocket
Utgiven: 2008
ISBN: 9789172321236
Antal sidor: 220

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)