Dennis Milne. Polisen som blev yrkesmördare och tvingades fly England när hans smutsiga affärer inte längre gick att dölja. Nu lever han ett riktigt behagligt liv som hotellägare på Filipinerna. Men det förflutna är svårt att fly från. Milne får i uppdrag att ta livet av en gammal bekant från Londons kriminella värld. Ett enkelt jobb, tror Milne. Men så upptäcker han att uppdraget har samband med det olösta mordet på en polis. Och för att ta reda på varför hans forne kollega mördades måste Milne återvända till London.

Simon Kernicks andra roman En bra dag att dö utspelas några år efter avslutningen på debutromanen, Handel med döden. Intrigen är delvis beroende av föregångaren och jag rekommenderar att böckerna läses i ordningsföljd. I En bra dag att dö förklarar Kernick visserligen sammanhangen och svårt att hänga med blir det inte. Men för den som läser andra boken först blir nog inte debutromanen så spännade som den kunde ha varit; en del av intrigen kommer redan att vara bekant.

Det mest utmärkande med En bra dag att dö är att den svarta humor som utmärkte debuten nu lyser med sin frånvaro. Texten är fullständigt humorbefriad. Det tycker jag är synd eftersom den svarta humorn var det jag gillade bäst med Handel med döden.

Ett annat särdrag är den höga farten. Med undantag för kortare stycken är det action från första sidan. Det enda som drar ner tempot är Milnes filosoferande över mänsklighetens, samhällets och sitt eget förfall. Ibland blir Milnes funderingar tjatiga. Men mestadels är tempot alltså högt, betydligt högre än i debutromanen. Det tycker jag om.

Intrigen är också riktigt bra. Några gånger tycker jag att det är väl lätt att räkna ut vad som kommer hända. Det är lite irriterande, särskilt när det rör centrala händelser i boken. Men för det mesta lyckas Kernick överraska mig.

Bokens svagaste punkt är personteckningen. Huvudpersonen Milne är intressant – sammansatt, motsägelsefull och ljusår ifrån den vanlige deckarhjälten. Men en del av bipersonerna är klichéer. Mer än klichéer. Sällsynt förutsägbara. Och förutsägbarhet är problematiskt om det handlar om bipersoner avgörande för handlingen.

Sammantaget tycker jag att det här är en riktigt underhållande bok. Men den hade kunnat vara bättre. Med viss tvekan låter jag betyget stanna på 3.5.

Bokförlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2009
Antal sidor:  340
ISBN 978-91-86067-77-9

Betyg: