Någon sorts frid hörde jag talas om för första gången på pocketminglet där systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff medverkade och berättade om sin bok och sitt författarskap. Det är alltid lite spännande när det är 2 författare, skall man kunna se det i texten eller inte. Men jag tänkte då aldrig på det genom boken.

I boken får vi möta Siri Bergman, änka och psykoterapeut. Hon driver en privatklinik tillsammans med bästisen Aina som lever ett väldigt fritt och vidlyftigt liv och den gifta,  äldre kvinnotjusaren Sven. Praktiken verkar gå bra, Siri känner att hon kan hjälpa sina patienter. Men privat är livet inte riktigt lika stabilt. Siri saknar sin döda man, Stefan han som hon skulle dela hela livet med där ute i det lilla ensliga huset på Värmdö. För att döva sin ensamhet och mörkerrädsla tänder hon alla ljus och dricker surt bag-in-boxvin i allt för stora mängder.

En dag hittas en av hennes patienter död på Siris tomt, tillsammans med ett självmordsbrev som pekar ut Siri som en urusel terapeut. Hennes självförtroende får sig en rejäl törn. Inte en till. Är hon verkligen så dålig? Men fler saker inträffar och Siri börjar undra, inbillar hon sig eller är det någon där ute som är ute efter henne. Varför skulle någon vilja henne något ont? Hon vill inte tro på det.

Jag tycker boken är välskriven, terapeutdelen är trovärdig och som intresseras av psykologi slukar jag dessa delar. Som nykterist blir jag lite småirriterad på Siris drickande. Det motsvarar en vanlig nedsupen polis i traditionella deckare, så slentrianmässigt men säkerligen så allmänt förekommande att döva sig själv med alkohol. Jag tycker dock att mördarens inlägg i berättelsen (den kursiverade anonyma) förstör lite, man syr ihop lösningen allt för snabbt pga de inläggen men man får också allt för snabbt insikten att det finns någon där, det är inte bara i Siris skalle. De trådar som läggs ut som lockbeten fungerar inte riktigt, hade behövts lite mer bakgrund.

I boken förekommer givetvis även poliser men det är absolut inte en polisroman. Markus är en ung polis som är en av de som utreder vad som hänt den döda flickan på Siris tomt. Han verkar inte bara vara intresserad av Siri i form av vittne utan kommer till hennes sida så fort hon behöver någon. Poliserna är ganska torftigt beskrivna och man får inte följa polisarbetet alls, det är både på gott och ont. Det hade säkerligen blivit lite långt med en polisvy på det hela men å andra sidan får nu Siri lägga hela pusslet själv, poliserna framstår som lite inkompetenta.

Det verkar inte vara bara vara mördaren som behöver någon sorts frid utan även Siri verkar söka ett avslut. Kanske kan dessa hemska upplevelser leda fram till något gott. Ett extra plus för det snygga omslaget. Boken får klart godkänt som debutroman och jag hoppas få läsa mer av Grebe och Träff.

Betyg:

Förlag: Månpocket
Utgiven: 201003
ISBN: 9789170017476
Antal sidor: 366

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Cecilia har också läst den och gav den en 4:a.