David Hunter var en gång Storbritanniens mest framstående forensiska antropolog, en ovärderlig tillgång för polisen. Men när hans fru och dotter dödades i en bilolycka förändrades allt. Hunter övergav sitt tidigare liv och började arbeta som allmänläkare i en liten by i Norfolk.

Men så hittas det stympade liket av en ung kvinna. Hunter kan inte dölja sina yrkesinstinkter och motvilligt dras han in i utredningen. När ännu en ung kvinna försvinner griper skräcken och misstänksamheten omkring sig i byn. Alltmedan polisen jagar mördaren vänder sig byborna mot varandra och mot dem som de betraktar ser som främlingar.

Becketts romaner om David Hunter har tidigare recenserats av Cecilia här och här.

Jag tvekade länge innan jag köpte den här boken. Orsaken var att den har en forensisk antroplog i huvudrollen och att den handlar om en seriemördare.

Jag läst flera böcker av Kathy Reichs och Patricia Cornwall och forensiska antropologer som huvudpersoner är inte nytt för mig. Jag var rädd för att Beckett skulle bli en blek kopia av sina amerikanska kollegers böcker. Och vad gäller seriemördare är de ganska uttjatade vid det här laget; det är svårt att finna böcker som överraskar.

Jag hade fel. Becket är ingen blek kopia. Han har en helt annan berättarstil än Reichs och Cornwall, vilket är riktigt uppiggande. Och när det gäller seriemördaren har Beckett fått ihop en spännande berättelse, med vissa oväntade inslag. Överhuvudtaget är intrigen riktigt välkomponerad och handlingen förs framåt i hyfsad fart. Det finns en del stycken som känns sega men de är inte många och den sista tredjedelen av boken är ruggigt spännande.

Bokens största nackdel är rent stilistiskt. Jag är inte särskilt förtjust i Becketts språk. Och jag menar inte hans ordförråd eller hans hantering av grammatik och syntax. Beckett är nog en bra skribent, han är definitivt bättre än en del av mina favoritförfattare. Men han har saknar skärpan,  de skruvade beskrivningarna och humorn, allt det jag vill ha för att jag ska älska en författare. Jag tycker att Beckett skriver lite tråkigt.

Slutligen: böckerna bör läsas i ordningsföljd. Jag gjorde misstaget att läsa Becketts andra roman Skrivet i Eld först, vilket innebar att jag kände till en avgörande del av handlingen i Dödens kemi. Framför allt kände jag till slutet. Att Beckett ändå lyckas hålla mitt intresse vid liv är ett gott betyg åt honom. Men för en bättre läsupplevelse: läs första boken först.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (sponsrade länkar).

Förlag: Minotaur
Utgiven: 2007-04
Sidantal: 348
ISBN: 9185283614

Betyg: