Anders Paulrud: Fjärilen i min hjärna
Det är svårt att vara kritiskt inställd till en bok som behandlar författarens svåra sjukdom och döende, men jag gör ändå ett försök. Ger man sig in i en bok av det här slaget så förväntar man sig, tror jag, att bli rörd, att man måste värja sig för döden som slår upp ur sidorna. Visste man mer om Paulrud kanske man hade förstått att så inte skulle vara fallet i denna bok. Eller, som Karin Thunberg på SvD skriver: ”Anders Paulrud närmade sig döden på samma sätt som han förhållit sig till livet. Utan sentimentalitet…” Denna brist på sentimentalitet gör den här boken… tråkig. Den lämnar mig oberörd.
Jag vet inte mycket om Paulrud, mer än att han var kulturredaktör, kritiker och författare. Dessutom har jag något vagt minne av att han i en bok som behandlade hans otrohet ska ha beskrivit hur han smorde in ansiktet med korv efter att ha slickat sin älskarinna, för att hans fru inte skulle misstänka något. Just hans fru, Solveig, från vilken separationen var ett faktum, återfinns i denna bok. Hon kommer tillbaka till den döende efter ett löfte under den första förälskelsens brand:
”Jag hade frågat Solveig, på skoj och med lätthet i rösten men ändå med ett förtvivlat allvar i botten, om hon kunde ta hand om mig när jag skulle dö.
Om jag kunde få dö hos henne.
Jag var ju så förälskad.
Hon hade tittat på mig, hon tänkte länge den gången, och sedan hade hon sagt ja.
Jag frågade om hon menade allvar.
Och hon svarade ja en gång till.
Bland alla våra löften var detta det egendomligaste -”
Jag har svårt att känna annat än likgiltighet inför denna lilla bok, och kanske är det väl det som borde betecknas som bokens storhet? Att innehållet, det skrivna, är precis som livet självt. Att livet är pågående ända tills det tar slut, att de fem tumörerna på lungorna är en del av livet tills de till slut blir döden, men det argumentet biter inte på mig.
Karin Kling här på PocketBlogg, lämnas i en helt annan känsla: ”På ett sätt så är det här en flyktig historia där man knappt hinner känna efter, innan de 131 sidorna är slut. Å andra sidan är det en väldigt speciell bok. Ett avsked som skapar eftertanke och gav mig en känsla av sorg.”
Jag har svårt att hitta något sådant.
Betyg: 
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2008-12-19
ISBN: 9789170016608
Antal sidor: 131
Vilket betyg skulle Du ge Anders Paulrud: Fjärilen i min hjärna?
”Fjärilen i min hjärna” är en av de bästa böcker i det ”lilla formatet” jag läst. Var tvungen att läsa ut hela boken på en gång och var alldeles tagen. Rekommenderas till ALLA :=)