Jag känner till Helena von Zweigbergk främst genom hennes medverkan i radioprogrammet Spanarna och programledarskapet i Filmkrönikan på SVT. Hennes böcker hade jag hittills inte läst. Så var jag på ett seminarium på Bokmässan i höstas där hon berättade om sin senaste bok, Sånt man bara säger, och blev då även nyfiken på hennes tidigare produktion.

När jag bokstavligen snubblade över boken till bra pris i min mataffär fick den alltså slinka med bland inköpen.

Boken har ett mycket välvårdat och välformulerat språk. Man känner igen Helena från hennes muntliga framträdanden, men hoppas innerligt att detta inte är självbiografiskt.  Boken handlar om ett par som varit gifta i 15 år och slutat att både se och prata med varandra ordentligt. De flesta samtal går på svag is och vardagen fylls av surhet och bitterhet. Mats företag går inte så bra som det har gjort, och han kommer sig inte riktigt för att starta något nytt. Anna hittar däremot sitt flow i att skriva ”njutningsböcker” tillsammans med en tidigare skolkamrat, som är fotograf och allmänt cool. Hon flyr till sin drömvärld där hon placerat en 27-årig snickare, som hon träffat vid en fotografering, när vardagen blir för jobbig. Anna och Mats känner båda två att äktenskapet knakar i fogarna och Anna har till och med ganska konkreta planer för hur livet skall se ut som skild. men hon tvekar inför vägen dit, både för sin och barnens skull.

För att försöka göra en omstart i sitt äktenskap reser Anna och Mats med barnen till Sicilien, en resa de inte har råd med egentligen. Resan är planerad sedan länge, och Anna vågar inte avslöja för Mats att hon fått extra pengar för den senaste boken, eftersom hon tror att det skulle knäcka hans självförtroende. Hon slår knut på sig själv för att Mats skall vara på bra humör. Trots förväntningarna hos både föräldrar och barn kantas resan av besvikelser – havet ligger långt från hotellet och poolen är tömd. Hotellrummet där alla skall bo är pyttelitet. Mats vill inte ha fönstret öppet på natten av rädsla för insekter och rummet blir outhärdligt varmt. Bigarråerna tar slut på frukostbuffén. Och så håller det på. Ibland får man lust att ryta PRATA MED VARANDRA DÅ FÖR SJUTTON! Men det hjälper ju inte.

Anna börjar skicka ”pinsamma” SMS till den unge snickaren och Mats tillbringar hellre tid med de unga medresenärerna Johanna och Mia, som bor på samma hotell, och deras vänner. Barnen blir mer och mer olyckliga. Trots att familjen försöker vara en ”vanlig” familj på semester kan ingen undgå att lägga märkte till hur dåligt de fungerar tillsammans. Det händer också ett par riktigt otäcka tillbud, som kunde slutat illa.

Det låter som om detta är en riktig ”feel-bad”-bok, och det kan man tycka. Att hamna i en ond cirkel av misstro, ironi och tystnad är den stora skräcken när man lever i ett långvarigt förhållande. Men Anna vågar till slut erkänna för sig själv att hon under hela förhållandet har levt i en roll som inte riktigt är hon, för att hon trott att det ska vara så, och Mats tar till en riktigt drastisk utväg, som den sista semesternatten ändå får situationen att förändras något. De kommer nära varandra igen och börjar prata. Och slutet av boken är om inte glasklart, så i alla fall lite, lite hoppfullt.

Betyg:

Förlag: Norstedts förlag
Utgiven: 2008
ISBN: 9113017543
Antal sidor: 364

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)