Precis som Cecilia har jag varit med i den google wave-baserade bokcirkeln som diskuterade Kristina Ohlssons debutroman. Jag blev nyfiken på boken redan på Bokmässan då jag lyssnade på Kristinas seminarium om att göra debut.

Askungar är en bok där man väldigt snabbt slungas in i handlingen, vi får snart veta att ett barn bara försvinner från ett X2000-tåg som kommer in till Stockholm efter att mamman har blivit ifrånkörd på perrongen stationen innan. En specialgrupp ledd av den legendariska Alex Recht sätts in för att hitta det försvunna barnet. Ganska så snart misstänks pappan, det brukar oftast vara någon i barnets närhet som rövar bort det. Men en i gruppen,den civilanställda kriminologen Fredrika Bergman, tror inte fullt ut på det spåret och ger sig ut på lite egna efterforskningar. Fallet trappas snart upp med rent ondskefulla spår och gruppen börjar misstänka att  de måste snabba på utredningen innan fler personer kommer till skada.

Boken behandlar inte bara den brottsutredning gruppen står inför utan tar även upp det aktuella ämnet om hur ”riktiga poliser” ser på civilanställda som utför polisiärt arbete. I gruppen finns många som anser att Fredrika inte har något där att göra för hon inte gjort sina hundår på gatan och  i polisbilen först. Sen kanske en del av det beror på att hon är kvinna också? Vi får även möta några i gruppens privatliv och genom det gestaltas även deras personligheter men tyvärr upplever jag personerna som ganska klichéartade, även skurken. Men jag gillar Fredrika, hon skulle ha blivit konsertviolinist men en olycka satte stopp för det. Nu är hon singel men träffar män på sina egna villkor och hon verkar inte låta någon sätta sig på henne i första taget även om gruppens kyla får henne att fundera på om polisarbete är något för henne. Bokens slut ger även ett hopp inför framtida böcker om gruppen, jag tror klichéerna kommer minska.

Boken byggs upp av parallella berättelser, dels den om poliserna men vi får även följa en kuvad person, Dockan. Vi vet inte vem hon är och vi vet inte vem det är som har sådan makt över henne men vi förstår att hon är inblandad i det som händer. Det finns även ett tredje spår som vävs in i berättelsen men tyvärr upplever jag det som lite väl konstlat likså en av karaktärerna som kommer in. Den hade kunnat redigeras lite hårdare.

I wavebokcirkeln så var det många som tyckte att våldet var obehagligt att läsa men själv måste jag vara avtrubbad av för mycket blodiga kriminalare samt skräckfilmer för jag reagerade inte nämnvärt.

Dialogen påminde om ex. Beck och mitt hatobjekt Johan Falkfilmerna, lite taffligt och stapplande med klyshor men det var som tur var ganska lite dialog, det mesta fick man berättat för sig i andrahand genom någons tankar.

Boken påminde rätt mycket om andra liknande böcker, eller om ett CSI-avsnitt, standardkriminalare, enda skillnaden var väl egentligen att inte huvudpersonen missbrukade alkohol och körde på fyllan? Nä här tänkte de till och med på det att inte köra full, fast sen bröts även det så klart.

Men som underhållning för stunden funkade den, men inte någon bok jag kommer rekommendera som ”skitbra deckare läs den” men ok. Tror säkerligen att exempelvis de som älskar Camilla Läckbergs böcker kommer tycka om denna också. Mycket lik i stilen tycker jag. Och ja jag läser Läckbergs böcker själv just för att få något som kan plöjas utan större tanke och samtidigt ge mig lite underhållning. Kan tänka mig att göra det samma med Kristina Ohlssons böcker. Svårt att uttala mig om hur bra den är som debutbok, har inga andra debutböcker i huvudet att jämföra med.

Jag föredrar dock att i en bok få möjlighet att gissa lite, bli dragen vid näsan några gånger och inte få allt skrivet på näsan istället.

Betyg:

Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 416 st
Utgiven: 201003
ISBN: 9789186369187

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)