Det känns så tråkigt att den här fina berättelsen är slut.

Liesel Meminger, Hans och Rosa Hubermann, Rudy Steiner och alla de andra på Himmel Straβe har följt med mig överallt. Min läsning har blivit ovanligt ryckig och oregelbunden den här gången, boken förtjänar bättre, men när jag väl plockat fram den är det som att kliva in i en film. Språket är så behagligt och historien engagerar.

Vi hamnar i det oroliga Tyskland 1939 och lär känna flickan Liesel som får en tuff start i livet då hon som nioåring mister sin lillebror och blir placerad i fosterhem eftersom hennes mamma försvinner, antagligen till koncentrationsläger. Hans och Rosa Hubermann blir nu hennes nya föräldrar och försöker lirka och stötta så gott det går för att få Liesel att gå vidare. Hans lär henne läsa och detta bli nyckeln till en helt ny värld för Liesel. Men i den fattiga familjen är livet hårt och böcker är en lyx man inte har råd med. Men ordens dragningskraft blir allt för stark och Liesel finner sig själv plötsligt stjäla böcker.

Ständigt närvarande genom hela berättelsen är Döden. Så här skriver h*n om bombningen av Köln den 30 maj.

Fem hundra själar. Jag bar dem i händerna, som resväskor. Eller så slängde jag dem över axeln. Det var bara barnen som jag bar i famnen. När jag väl var klar var himlen gul, som brinnande tidningspapper. Om jag tittade närmare kunde jag se orden – nyhetsrubriker, kommentarer om krigsutvecklingen och så vidare. Hur gärna hade jag inte velat slita ner alltihop, knyckla ihop tidningshimlen och kasta bort den. Men mina armar värkte och jag kunde inte kosta på mig att bränna fingrarna. Det fanns fortfarande så mycket arbete kvar att uträtta.

Det är en tung, mörk historia om död, kärlek och kampen för överlevnad. Men samtidigt är det berättelsen om de tyskar som faktiskt inte tyckte att det var rätt, det fanns dem som vågade stå upp mot orättvisan, om än i liten skala och på sitt egna sätt för att överleva.

Jag har hört att många inte alls fastnar för den här berättelsen och inte alls tycker att den står ut ifrån andra världskrigsskildringar. Men det tycker jag att den gör. Den känns mänsklig och nära, man får trots allt en liten strimma av hopp mitt i eländet. Berättelsen är underhållande, kärleksfull och varm. Och som sagt, det känns som att man själv går där längs Himmel Straβe i Molching och ser barnen spela fotboll och Rosa som skriker och klagar.

Bea har också läst den här boken, läs vad hon tyckte om den här!

Betyg:

Originaltitel: The book thief
Översättning: Anna Strandberg
Förlag: Damm förlag
Utgiven: september 2009
ISBN: 9132157797
Antal sidor: 586

Köp boken på Adlibris (Sponsrade länkar)