Månpocket vet hur man skapar nyfikenhet kring en bok! Igår när jag kom hem hade jag ett paket i brevlådan – och inte vilket paket som helst. I brevet låg en kopia på ett handskrivet brev och ett foto på en båt vid en brygga; båda med en varsin gul post-it fästa vid dem. Texten på post-it-lappen på fotot lyder ”Eftersom Sara låg i vattnet borde vi leta fiberprover längs bryggan och båtrelingen. Tar du det?”

Brevet lyder:

Siri!
Det är mörkt nu och jag såg dig sitta i ditt vardagsrum medan jag gick ner hit till bryggan. Jag var nära att gå in och tacka dig. Men jag vet att du skulle försöka stoppa mig så jag skriver det här brevet istället. Jag har kämpat länge för att förstå varför jag är så sjuk och varför jag gör alla så illa. Men det var sen jag träffade dig på psykmottagningen som jag verkligen insåg att det inte finns något hopp för mig. I slutet på maj när vi pratade om Göran och vad han gjorde med mig så fick du mig att fatta att den flickan jag var innan aldrig kommer tillbaka. Och när det inte finns nåt hopp kvar är det ganska lätt att veta vad man måste göra. Förlåt för att jag gjort dig besviken, jag hoppas att det är slut på det nu. Du brukar bli så arg när jag skär mig men jag lovar att det här är sista gången. Sen kommer det aldrig göra ont igen. Tack för att du hjälpte mig förstå att mitt liv saknar mening. /Sara

Post-it-lappen som var fäst vid brevet lyder ”Markus! Med tanke på att det prel. utlåtandet från obduktionen tyder att skärsåren uppstod post morten verkar det som att vi har att göra med en mordutredning. Skickar du brevet till Carlsson på SKL för analys? /Sonja”.

Sammantaget har Månpocket fått mig galet intresserad av Camilla Grebe och Åsa Träffs bok Någon sorts frid utan att jag ens tagit i den. Efter att ha läst baksidestexten är jag om möjligt än mer intresserad – en kriminalroman med en kvinnlig psykolog och psykoterapeut i huvudrollen kan jag inte motstå. Bea har redan läst den, men det tänker jag också göra. Recension kommer!