Adriana Lisboa: Columbines kyss

Detta är en mycket märklig bok. Absolut inte en ”vanlig” pocketbok som de jag brukar köpa billigt i förströelse-syfte. Den här boken kräver mera av sin läsare. Därför är jag lite kluven till vad jag tycker om den egentligen.

Jag fick boken som recensionsexemplar från Boca Pocky-förlaget, som inriktar sig på latinamerikansk litteratur. Den här boken utspelar sig i Rio de Janeiro, men minst lika mycket inne i huvudpersonens huvud. Eller – skall man kanske säga bipersonen, eftersom berättelsen kretsar kring den verkliga huvudpersonen Teresa. Hon är en ung lovande författarinna med hela karriären framför sig, när hon en dag går ut på stranden för att simma. Hon går rakt ut i vattnet och försvinner spårlöst. Hennes kropp hittas aldrig. Mannen som figurerar i boken är Teresas pojkvän, som givetvis är helt förvirrad och grubblar hit och dit efter händelsen.

Boken är enligt presentationstexten baserad på poeten Manuel Bandeiras texter. Bokens verklighet blir fiktion och historien får en oväntad twist. Det visar sig att Manuel Bandeiras texter även ligger till grund för det sista projekt som Teresa höll på med, ett projekt som pojkvännen kastar sig in i för att bearbeta sin sorg. Det är alltså ett slags ”meta-roman”. Jag har väldigt svårt för att hänga med, måste jag erkänna…! (Trots att jag betraktar mig som en van läsare.)

Däremot kan jag läsa den med viss behållning därför att språket är så vackert, i synnerhet i vissa stycken. Örjan Sjögren har gjort ett gott arbete med översättningen. Han har lyckats bevara en rytm som påminner om den latinska, fast orden kommer på ren svenska.

Ett smakprov:

Tycker du inte att det är skönt att inte känna till framtiden? frågade Teresa rätt vad det var.

Jag svarade inte genast. Jag satt inte och tänkte på framtiden. Inte ens på möjligheten att det finns en framtid. Tvärtom: jag var fångad av nuet och jag visste att det övergick i ett annat nu, det är så märkligt att nuet är allt som finns och samtidigt att det inte finns alls. Tid – ren fiktion, som i de bästa filmerna eller romanerna. En flod som rinner, ingenting annat.

Jag sa inget till Teresa om de här sakerna den där tidiga morgonen. Jag svarade med en annan fråga: varför säger du så?

Den här typen av detaljerade samtal eller situationer beskrivs på många ställen i boken, och är nog ganska betecknande för hur man funderar när någon nyss har dött. Betydde just det samtalet eller situationen något för hur händelserna skulle komma att utveckla sig? Och så reflektionerna efteråt, vad som hände sedan och varför.

Alltså, en svår men vacker bok. Läs den gärna, men förvänta dig inte att förstå allt. Då tror jag att du har mest utbyte av den.

Betyg: ★½☆☆☆

Förlag: Boca-Pocky
Utgiven: 2004
ISBN: 9185011193
Antal sidor: 198 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Taggat som: , , , , ,

Vilket betyg skulle Du ge Adriana Lisboa: Columbines kyss?

(0%) (0%) (0%) (0%) (0%)
Inga röster

3 Comments

  1. Latin behöver inta alltid vara svårbegripligt utan kan betyda väldigt vackra saker; http://lista.se/listor/10-kloka-latinska-ordsprk-och-talestt-1131/

  2. Absolut inte, jag har själv läst både franska, spanska och latin och gillar berättartraditionen från de områden där man använder de latinska språken! Just denna berättelse var dock väldigt … märklig!

Trackbacks

  1. Tweets that mention Adriana Lisboa: Columbines kyss | PocketBlogg.se -- Topsy.com

Lämna en kommentar

Get Adobe Flash playerPlugin by wpburn.com wordpress themes