Den glömda trädgården var en bok som lockade mig för att baksidetexten pratade om att en sagobok hade en betydande roll för handlingen och bilden på ett engelskt gods. Efter att ha läst Desirada var jag dock lite tveksam till att den skulle utspela sig över tre generationer. I Desirada gjorde det boken mycket rörig. Men nyfikenheten tog över, jag menar England i början av 1900 hur fel kan det bli; skitiga gator, frasande kjolar, engelskt herresäte och en familjehemlighet i Cornwall.

Jag blev inte besviken, det var en riktig blandvändare och på slutet läste jag så fort jag bara kom åt några minuter, medan jag rörde i middagsgrytan, på toa och på fikarasten på jobbet. Jag var helt uppslukad av Cassandra och hennes förfäders (eller skall man säga förmödrars?) öde.

Boken som är starkt influerad av Frances Hodgson Burnetts barn- och ungdomsbok Den hemliga trädgården (som förövrigt filmatiserades 1993) och täcker in tiden 1900-2005. Vi får möta Nell som 4 år gammal som övergivs på ett passagerarfartyg mellan England och Australien. Kvinnan som kallas Sageberätterskan som bett henne gömma sig en liten stund försvinner spårlöst. När Nell är 21 år får hon veta av sin far att de inte är biologiska föräldrar utan att de hittat henne övergivna på kajen, hela Nells identitet rasar och hon går hela sitt liv och undrar vem hon är. 1975 får Nell ytterligare en pusselbit till sin egen historia och beger sig över till England och Blackhurst Manor i Cornwall, ett gods som nu är på väg att bli hotell och som har en gåtfull historia. Nell luskar bland byborna och kommer allt närmre sanningen men är tvungen att åka tillbaka till Australien innan alla bitar är på plats. 2005 hittar barnbarnet Cassandra en sagobok bland mormoderns kvarlevor och ett testamente på ett litet hus i England, ingen förklaring till varför huset är hennes mer än att hon kommer förstå när den dagen kommer. Cassandra blir nyfiken, vad hände egentligen med hon som skrev sagoboken, det finns väldigt lite om henne och varför har mormor Nell köpt ett hus i England. Så även Cassandra ger sig iväg till Cornwall för att söka sanningen om mormor. Det hon hittar är en väl behållen hemlighet under ett helt sekel samt en bortglömd trädgård.

Vi får följa historiens gång i pusselbitar, lite från varje person och tid sakta sakta läggs pusslet ihop och vi får veta vem Nell egentligen är. Det är oerhört skickligt berättat och hoppen mellan personerna och tid upplevs aldrig som ett avbrott i historien. Jag läste hela tiden lite till, lite till för att få veta hur det skulle sluta. Eftersom en sagobok delvis står i centrum så används även sagorna för att föra berättelsen framåt, vi får ta del av några av Sageberätterskans alster och det är mörka intensiva sagor som jag gladeligen hade velat se illustrationerna till. Sen bara tokälskar jag att Kate Horton låter Frances Hodgson Burnett komma på trädgårdsfest på godset, det är för få cameos i böckernas värld. Miljöbeskrivningarna är målande och som alltid vill jag ut och resa när en omgivning beskrivs så levande att jag vill uppleva platsen själv däremot skulle jag inte vilja träffa Adeline frun på godset, hon verkar läskig.

Det här är en perfekt helgbok att sitta längre med och bara njuta. Så tack Månpocket för att jag fick ta del av denna underbara bok.

Betyg:

Förlag: Månpocket
Utgiven: 201004
ISBN: 9789170017766
Antal sidor: 417

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även andra bloggares åsikter om Kate Morton, Den glömda trädgården