Jag gillar Katerina Janouch, hon är frispråkig, rak och framstår som väldigt ärlig. På bokmässan köpte jag hennes debutroman Våta spår och fick den signerad. Nu har jag äntligen kommit mig för att läsa ut boken började på den men den fick sedan ligga 1/3-läst i ett bra tag.

Boken i fråga är en spänningsroman som handlar om Katty Lundström 43 år  och hennes dotter Liv 16 år.  Katty verkar lida av någon form av ålderskris, är en sådan där jobbig morsa som skall klä sig likadant som sin dotter, försöka hänga med i snacket och dessutom verkar vara totalt sexfixerad. I alla fall om vi skall tro Liv. Liv är spyless på skolan, på killar som inte vill annat än knulla och hon planerar att rymma från alltihop och bli en NFG:are, Non-Fucking Generation. Katty vantrivs med sitt jobb, har svårt för nära relationer med väninnorna annat än via telefon och ja hon tänker rätt mycket på sex eller rättare sagt hon har gärna sex både med karlar och med sig själv. Enligt Katty skulle världen se så mycket bättre ut om alla onanerade mera och släppte på spänningarna via orgasmer.

En dag kommer en man och ringer på dörren, han kommer från Ryssland, är väldigt stressad och pratar osammanhängande. Katty låter honom stanna över natten till Livs förskräckelse. Någon dag senare hittar Katty honom död, skjuten i sitt badkar och en underlig historia tar sin början. Katty får panik, undrar vem som skall tro på henne så hon väljer att gömma liket nere i källaren. Men mannen har lämnat efter sig något i Kattys underklädeslåda, något som några andra vill ha.

Liv tar adjö av sitt liv, nu är väskan packad och hon skall sticka ifrån allt och visst kommer hon bort men inte som hon själv tänkt sig. Kattys och Livs berättelser är delvis separata men glider ihop på vissa punkter. Bådas äventyr är ibland lite väl otroliga, det blir liksom för mycket av det hela. Berättelsen hänger ihop men ändå lämnas allt för många saker öppna på slutet, inte det som har med själva huvudstoryn att göra utan saker vid sidan om, jag hade gärna sett en epilog eller nåt sånt.

Textmässigt kan den nog upplevas som väldigt tung, det är många långa meningar, ingen styckeuppdelning och det känns som om jag läste och läste och detalj på detalj räknades upp men jag inte kom någonstans. Men mot slutet tog det sig, då var det ett betydligt högre tempo. Dessutom är boken rolig, Katerina Janouch har valt beskrivningar som man skrattar åt och Katty och Liv bjuder på sig själva samtidigt som man får följa dem och hur deras inställning till sig själva och deras relation mognar. Tänk att det ibland behövs mord, kidnappning, lesbisk kvinnogerilla, barnafödsel samt en tokig överklasstant och ett motorcykelgäng för att mor och dotter skall komma på att de egentligen gillar varandra.

Boken inleds med ett förord av Katerina Janouch. Hon hade funderat på att skriva om romanen inför nyutgivningen, modernisera den lite. Nu är det många telefonkiosker, gammal musik och liknande som kanske skulle kunna vara svåra att greppa för unga läsare men samtidigt är det ett minne över en tid som varit. Själv var jag 20 år när boken skrevs 1993 så jag känner igen en hel del vilket bara var roligt.

Tänk om boken inte hade varit så oerhört överdriven då hade den kunnat vara riktigt bra.

Betyg:

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2006
ISBN: 9789197588881
Antal sidor: 341

Boken är slut hos förlaget men Dejavu har en på print-on-demand.

Läs även andra bloggares åsikter om födsel, Katerina Janouch, kidnappning, mord, sex, tonåring, Våta spår