I vandrarhemmets bokhylla gömde sig några böcker längst bak i hörnet. De är små minipocket, stora som en halv vanlig pocket och kallas ”Lördagsromanen”.

De verkar alla vara någon form av spänningsroman i kortform. När jag ser framsidorna (se bild längst ner) på dem tänker jag på de noveller och romaner i flera delar som brukade vara i Hemmets Journal när jag var liten. De som jag slukade i mängder när jag var och hälsade på mormor. De kanske finns kvar i Hemmets Journal vad vet jag, har inte läst någon på många många år.

Jag funderade på om jag skulle plocka med mig en sådan där till rummet men det är ju bara fredag idag. Man kan inte läsa en lördagsroman på en fredag eller hur?  Så istället föll mina ögon på en liten tunn pocket utgiven av Månpocket.

Det var Inger Alfvéns Berget dit fjärilarna flyger för att dö. Jag fångades av det vackra omslaget och baksidetexten samt att den bara är 130 sidor med luftig text. Men det är ändå ingen garanti för att den skall gå snabbt att läsa för redan på första sidorna märker jag att det här är en bok som man inte får skynda sig igenom, här krävs tålamod och tanke. Ämnet lockar inte heller till snabbläsning, det handlar om svår sjukdom, självmordsförsök och dödshjälp. Men jag har tid, jag ligger nedbäddad i sängen på mitt rum med världens förkylning. I morgon skall jag vara med i en panel på Littfest så det är en fördel om jag piggnar till lite.

Men i morgon är det lördag, kanske jag lånar en av de här då:

Läs även andra bloggares åsikter om Lördagsromanen, bokval, Inger Alfvén, Berget dit fjärilar flyger för att dö