Jag blev ju glatt överraskad av Ellorys förra bok 36 dagar och såg därför fram emot nästa i pocket, Hotell Cicero och jag blev inte besviken. Det är en bok jag haft mycket svårt att lägga ifrån mig. Littfest kom emellan mig och läsandet av den men annars så läste jag så fort jag fick en stund över.

I boken möter vi Annie O’Neill dryga 30 år gammal, singel och antikvariatssägare, Reader’s Nest. Annie börjar bli rätt less på sitt intetsägande liv, det händer inget, knappt några kunder i butiken och ingen kärlek inom sikte. Fast hon är också rätt bränd när det kommer till kärlek. Hon verkar inte ha några direkta vänner heller förutom grannen Jack Sullivan, ett riktigt fyllo, som är en bit över 50. Men å andra sidan är deras vänskap något att avundas. Kanske söker hon en föräldraersättare i Sullivan då båda föräldrarna är döda.

Men en dag kommer det in en ny kund, en ung snygg man och ett bokköp leder till ett passionerat förhållande som ger mig lite rysningar av obehag. David är för intensiv, för beskyddande. Ungefär samtidigt har en äldre man dykt upp i antikvariatet, en man som säger att han kände Annies pappa när han levde. Annie själv minns knappt pappan som dog när hon var sju år och blir oerhört nyfiken. Med sig har mannen ett brev som pappan skrivit till mamman men även delar av ett bokmanuskript som han säger skrevs av en man i den bokcirkel pappan hade i antikvariatet. Varje gång de ses får Annie ett nytt kapitel av boken och en fängslande men också hemsk historia målas upp som tar oss från Polen vid 1900-talets början via hemska upplevelser i Auschwitz till de kriminella livet i bla New York på 50- och 60-talet och på ett ökänt fängelse. Bitvis är det riktigt brutalt.

Jag gillar hur författaren bygger människor, levande med kärlek, mörka sidor och rädslor de är lätta att tycka om eller känna avsky för. Annies känslor går verkligen igenom sidorna i boken och jag sitter hela tiden och önskar henne så väl.

Jag stör mig lite på några faktafel i boken,dels så står det att bokhandeln ligger i korsningen Lincoln och västa 107:e gatan i New York men mig veterligen korsas inte West 107:th av någon Lincoln St och inte heller av Duke Ellington Bvd som är en parallellgata men likväl beskrivs denna korsning 2 gånger i boken. Det står att en person räddas av amerikaner från Auschwitz men det var väl ryssarna som befriade de som var kvar i Auschwitz efter att man tvingat iväg många till ett annat läger. Har hört att i vissa engelska upplagor står det istället Dachau, men inte i min svenska översättning. Sen finns det en språklig sak som stör mig, då och då när samtal blir intima så glider texten över till talspråk ex: ”nå’n” ”se’n” ”nå’ra” och ”nå’nstans”. På ett ställe står det ”snart tie” som svar på ”vad är klockan” och jag kan inte komma på vad som kunde ha sagts på engelska för att ge denna översättningen. Sådana där smågrejer kan göra mig irriterad i läsandet och jag vet inte om jag skall skylla på författaren eller översättaren Agneta Wirengren.

Precis som i 36 dagar väljer Ellory att sätta tiden det handlar om genom stora händelser i amerikansk historia just då. I denna bok blir det bitvis lite tjatigt, då skumläser jag.

Den här boken skulle nog passa rätt bra som film.

Betyg:

Förlag: Ordbilder
Utgiven: 201003
ISBN: 9789185269150
Antal sidor: 339

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även andra bloggares åsikter om R.J. Ellory, Hotell Cicero