Christine Arnothy: Jag är femton år och jag vill inte dö

Över 3 miljoner sålda exemplar står det på Jag är femton år och jag vill inte dö ibland borgar sådana uttalanden för att det är en riktigt bra bok och ibland betyder det att den är överhajpad eller att väldigt många köpt den utan att faktiskt tycka om den.

Boken handlar om femtonåriga Christine som tvingas fly ner i en källare i huset i Budapest medan bomberna faller över staden och tyskarna bjuder på sitt sista motstånd mot ryssarna.  Källaren delas med några andra från huset, den snåla bankiränkan, den undangömda juden, det giriga restaurangägarna, den vresiga åklagaren och hans schweiziska fru, den blivande doktorn, en ung mamma och hennes baby och Pista, underbara Pista som kommer med mod, mat och en optimism de inte kan motstå. Efter halva boken kravlar de sig ur källaren och flykten ut ur landet tar vid, en flykt som inte är helt lätt ingen förväntas lämna utan skall stanna kvar och bygga upp landet igen.

Till att börja med sållade jag mig till dem som gillar den, jag rycktes med i berättelsen och fasande över hur familjerna tvingades leva i en källare medan bomberna föll utanför. Boken är baserad på en sann historia och jag valde att inte läsa baksidetexten innan jag läste boken. För jag ville inte veta om boken är skriven utifrån hennes dagböcker eller om den skrevs av henne själv. Dvs jag svävade i ovisshet ända till sista sidan hur det gick för henne, överlevde hon kriget och flykten? Det gjorde att jag läste boken snabbt, jag blev nyfiken på hennes öde men när väl boken var slut lämnade den en slags tomhet. Jag hade egentligen inte fått veta så mycket. När jag slog ihop boken och läste baksidan inser jag att hela handlingen står där och det enda som fyller de få sidorna är små korta beskrivningar av känslor och intryck och de lämnar inga större spår i mig mycket pga ett torftigt språk. Och slutet känns avhugget som om sidorna i dagboken tog slut som om ingen orkade berätta mer.

Det jag gillar mest med boken är humorn, när Christine beskriver familjens sönderskjutna flygel och glädjs över att den är trasig eftersom hon tillbringat otaliga tråkiga timmar framför flygen eller gumman som plundrar en pappershandel och snor otaliga rullar med toapapper och cellofan medan bomberna faller. Bitvis finns det riktigt råa händelser men de är så lättvindigt beskrivna, en våldtäkt passerar förbi på en rad, inga känslor, inga tankar. Blir man så avtrubbad av krig?

Nä det här var en bok som gjorde mig besviken, hade hoppats på att bli mer berörd, få veta  mer.

Betyg: ★★☆☆☆

Förlag: Lind & Co
Utgiven: 201002
ISBN: 9789185801824
Antal sidor: 158

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Taggat som: , , , ,

Vilket betyg skulle Du ge Christine Arnothy: Jag är femton år och jag vill inte dö?

(20%) (50%) (20%) (10%) (0%)
10 röster

1 Comment

Trackbacks

  1. Tweets that mention Christine Arnothy: Jag är femton år och jag vill inte dö | PocketBlogg.se -- Topsy.com

Lämna en kommentar

Get Adobe Flash playerPlugin by wpburn.com wordpress themes