En nästan vanlig man är bok två om Kommissarie Jacob Colt och hans team. Den första var mord.net. Precis som i förra boken får man främst följa den/de kriminella, poliserna flikar in lite då och då, mest  rådvilla och konfunderade.

Vad gör en Stureplansmiljonär när pengar, brudar, sex och knark inte räcker för spänning i livet? Christopher Silfverbielke (jösses vilken överklasswannabestavning) är en fenomenal mäklare i finansbranschen, inte helt inom lagens råmärke dock. Han är snygg, rik och får det/den han pekar på men ändå känner han det som om det är tomt, livet är händelselöst, något mer behövs.

Christopher aka Chris har egentligen bara en vän, Hans Ecker. Hans lyder minsta vink från Chris och är inte sen att haka på när det är dags att vidga meningen med livet lite. Hans är på väg att dras in i ett allt seriösare förhållande med flickvännen Veronica som vill att de köper hus och skaffar barn. Detta är något som Hans får lite lätt panik över. Om hans lyder minsta vink så är det inget mot vad den tredje i gänget Johannes Kruut gör. Han får vara med på nåder, det är nämligen han som till början möjliggjorde Chris och Hans vidlyftiga leverne tack vare ett stort arv och än idag utnyttjar de Johannes desperata önskan att ha vänner, att få vara med genom att låta honom få göra skitgöra, stå för höga krognotor mm. Hela boken igenom så lider jag med Johannes vill att han skall vakna upp och bli sin egen. Men varje gång han reflekterar över hur de andra behandlar honom faller han alltid tillbaka till det faktum att han inte har någon annan. Även Johannes dras in i jakten på spänning och njutning men vill han egentligen?

Deras sätt att få mening med livet gör att de lämnar rester efter sig som polisen intresserar sig för och en spännande katt-och-råttalek påbörjas. Det tar ett bra tag innan polisen får upp ett spår och när de väl får de har de det inte lätt att bevisa något för den iskalla sociopaten Chris har inte varit korkad när han planerade.

Christopher Silfverbielke får mig att må illa, jag är arg nästan hela boken, han är ett sånt svin. Författarduon har verkligen lyckats att få honom att framstå som totalvidrig utan att jag slänger boken i väggen och inte vill läsa mer. Hans är aningen mer nyanserad och reflekterande medan Johannes är så patetisk att man blir irriterad av det. Intrigen är bra upplagd och otroligt spännande. Det är en blandvändare av största rang även om det ibland blir lite tjatigt men då får man läsa lite snabbare

Jag gillade Jacob Colt som polis redan i mord.net och han är intressant även här. Han har ett team runt sig där vissa problem uppstår som får bli en liten sidohistoria, lagom för att ”lätta upp” de vansinniga saker trion gör. Även Jacobs privatliv utvecklas i denna bok och vi får oss en liten historieskrivning om Savannah i USA.

Jag måste  dock lyfta ett varningens finger för den som är känslig, i denna förekommer rätt så explicit sexuellt våld som innefattar våldtäkt och dominans som kan få en att må illa. Men det är skickligt beskrivet och hör definitivt till för att skapa bilden av dessa män.

Jag längtar redan till den tredje boken i serien, Förlåt min vrede,  kommer i pocket.

Jag måste även rekommendera denna bok som ljudbok, lyssnade en del på den och uppläsarens (Stefan Sauk) lek med dialekter är enormt underhållande. Jag läser ofta böcker parallellt med att jag lyssnar på dem, blir ett kapitel lyssnat och sen fortsätter jag att läsa själv osv… på så sätt kan jag få med mig boken jag håller på med ut i motionsspåret. Just den här skulle jag nog säga att den tom är bättre som ljudbok. Den har dessutom blivit nominerad som årets ljudbok 2009.

Betyg:

Förlag: Damm förlag
Utgiven: 201006
ISBN:9789173516648
Antal sidor: 572

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även andra bloggares åsikter om Dag Öhrlund, Dan Buthler, En nästan vanlig man, sociopater, brats