Agneta Sjödin: En kvinnas resa

Jag älskar att vandra och drömmer om att gå pilgrimsleden till Santiago de Compostela om 3 år när jag blir 40. Jag slukar böcker som handlar om denna resa. Vad har man att vänta sig, vilka är tankarna som kan komma, hur funkar det rent praktiskt mm. Den första bok jag läste var Pilgrimsresan av Paulo Coelho som kanske var lite i det flummigaste laget, nästan åt fantasyhållet. Sen blev det Kärleken till Sofia Karlsson av Anders Paulrud och nu Agneta Sjödins En kvinnas resa. Alla tre har sina karaktärsdrag och Agnetas bok påminner en del om de andras men har även sin egen berättelse. På tal om Anders Paulrud så har man en blurb från honom på omslaget till pocketutgåvan.

Agneta Sjödin har själv gått leden och jag tror mycket av det som händer på själva resan är självupplevt, det känns så och att det finns mycket av Agneta i Maria tror jag också men att detaljer ändrats och saker lagts till/dragits ifrån för att bygga en annan karaktär. På det hela taget känns boken äkta, det är säkerligen tankar och idéer som kan bubbla upp till ytan under en sådan lång vandring, nästan 80 mil på 19 dagar. Jag känner mycket väl igen hur man man börja ifrågasätta sitt liv, sin omvärld och hur man är/har varit när man går i sin ensamhet och är ganska utlämnad till att vända sig inåt för att syselsätta sig, benen går på av bara sig själv. Jag gillar hur Maria går snabbt, hur hon avverkar mil på mil och njuter av själva gåendet, för precis sådan är jag också. Känns skönt att veta att det går.

Maria är en person som är sökande som sökt efter sig själv och bekräftelse på den hon är, hon söker i förälskelsen och passionen men blir inte lycklig snarare späs olyckan på. Så vad skall hon göra för att bli lycklig, jakten på bekräftelsen övergår delvis till en jakt på lycka. Men för att finna lyckan måste hon släppa taget om gamla händelser och förlåta sig själv. Hur gör man det enklast? Hon får rådet av en ”mästare” att gå pilgrimsleden, den skall hjälpa henne att tyda tecknen.

Det här med tecknen börjar bli lite flumflum som i Paulo Coelho och de tycker jag man hade kunnat klara sig utan här. Ibland blir det djupa för ytligt och språkfattigt men samtidigt kanske man inte kan borra sig ner allt för djupt i de innersta tankarna? Däremot blir jag lite less på upprepningarna, det finns saker som återkommer om och om igen utan att tillföra boken något. Bokens starka sida för mig blir själva vandringsberättelsen, den som tar Maria de 80 milen, miljöskildringarna, människorna hon möter och det konkreta kring packning, fotvård och frustration när kroppen bråkar. Jag längtar verkligen tills jag själv får prova på den strapatsen.

Jag tror också att alla som läst boken undrar vem som är denna kända kloka visa man som kallas Mästaren. Men Agneta vägrar i intervjuer att avslöja vem det är men säger att hon inspirerats av Paulo Coelho och Deepak Chopra 2 män hon har träffat och intervjuat bla för TV4. Men är någon av dem kvinnotjusaren i boken?

[rating 3.5]

Förlag: Bazar
Utgiven: 200801
ISBN: 9789170281693
Antal sidor: 222

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Taggat som: , , ,

Vilket betyg skulle Du ge Agneta Sjödin: En kvinnas resa?

(29%) (0%) (29%) (29%) (14%)
7 röster

2 Comments

  1. Jag tror att vår läsupplevelse av den här boken liknar varandra. Jag läste den förra sommaren när jag själv faktiskt var på pilgrimsvandring i Frankrike. Det var en ungdomsresa så det var inte i närheten av Marias vandring men inspirerande var både boken och resan. Jag är också jättesugen att gå den leden och hoppas på att få chansen att göra det någon gång.

Lämna en kommentar

Get Adobe Flash playerPlugin by wpburn.com wordpress themes