Boris Starling: Messias
Sommar i London. En man hittas mördad. Ett ovanligt brutalt mord och med ett märkligt kännetecken: mannens tunga är utskuren och i munnen har han en silversked. När ännu en man hittas mördad med en silversked i munnen inser Red Metcalfe vid Scotland Yard att en seriemördare är i farten. Men mördaren lämnar inga som helst spår efter sig, hans motiv är oklart och Red och hans team famlar i mörkret. Ska de lyckas finna mördaren innan denne hittar ett tredje offer?
Det här var en bok som jag inte tänkt läsa. Deckarmarknaden är överhopad med böcker om seriemördare. Författarna slår knut på sig själv för att överträffa kollegorna i hemska sätt att ta livet av människor, i komplicerade motiv för mördaren. Men när jag hittade boken på ett antikvariat tänkte jag att en dussindeckare kan vara värd 10 kronor.
Och visst. I ett avseende infriades mina förväntningar. Messias är på sätt och vis en dussindeckare. En ganska tröttsam berättelse om en mycket tröttsam seriemördare. Någonstans mellan mord 3 och 4 började jag ledsna på bestialiteterna. Desto mer av mördarens motiv som rullas upp desto mindre realistisk verkade han. När mördaren själv så småningom började föra sin egen talan dök trovärdigheten i botten. Hade det bara varit för mordgåtan hade jag inte läst ut boken.
Men. Messias är mer än så. Den är också berättelsen om polisen Red Metcalf. Berättelsen om hur mordutredningen påverkar honom och mal ner honom. Dessutom ges i korta kapitel återblickar på ett par avgörande händelser i Metcalfes förflutna och som väcker en del intressanta tankar om familjeband, lojalitet och skuld.
Vidare är språket bra. Berättelsen berättas i historiskt presens vilket skapar känslan av närvaro, verklighet och av tempo. Och tempo behövs. Det här är en ganska tjock bok och tack vare den ointressanta mordgåtan finns det åtskilliga sega passager. Starlings sätt att skriva räddade mig från att känna mig bli allt för uttråkad.
Men sammantaget tycker jag inte att det här en bra bok. Jag känner ingen längtan efter att läsa något mer av Boris Starling. Inte heller tror jag att jag kommer se den brittiska tv-serie som boken gett upphov till. Att den har blivit en tv-serie förvånar mig inte. De där spektakulära morden är som gjorda för att fästas på bild. Men den är nog inget för mig.
Boken finns inte att köpa på svenska på Adlibris eller Bokus. Inga andra böcker av författaren heller. Däremot finns det en del böcker på engelska.
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2002
Sidantal: 456
ISBN 9789176438626
Betyg: 
Vilket betyg skulle Du ge Boris Starling: Messias?
6 Comments
Trackbacks
- Tweets that mention Boris Starling: Messias | PocketBlogg.se -- Topsy.com
- Konzert für Cembalo BWV 1052 Allegro (Johann Sebastian Bach)
Jag tyckte jättemycket om den när jag läste den, men det var å andra sidan väldigt många år sedan innan det hunnit gå inflation i seriemördare.
Jag tror jag hade tyckt mycket mer om boken om jag läst den för 10-15 år sedan. Den är välskriven – jag tycker Starling skriver mycket bra – men själva mordgåtan är trist och förutsägbar. Synd att jag tyckte så illa om intrigen, för språket tyckte jag verkligen om.
Jag gillade Messias – jag kanske är trög då, som inte tycker att den var SÅ förutsägbar. Inte mer än någon annan deckare…
Hursomhelst – visste du att den gick som TV-följetong också för några år sen, i SVT har jag för mig. Då var boken del 1-2 och sen följde nya episoder i två-avsnitts-sjok – episoder jag inte sett i bokhyllorna. Du kanske skulle gilla den bättre som TV-serie?
Jo, jag vet att det blivit en tv-serie. Såg den inte när den visades men den kommer säkert i repris. Först tänkte jag att jag absolut inte vill se serien men nu börjar jag bli nyfiken på vad de lyckats åstadkomma i tv-form.
Det som jag tyckte var mest förutsägbart var vem som var mördaren och hur upplösningen skulle se ut. När jag räknat ut det försvann en del av spänningen med boken. Och att jag räknade ut det har nog att göra med alla böcker jag läst och filmer och tv-serier jag sett i genren; jag kände helt enkelt igen upplägget.
Återigen, det är synd. När jag bläddrar i boken slås jag igen av hur bra jag tycker Starling är på att formulera sig. Jag tycker han är skicklig rent stilistiskt. Men när det gäller konstruktionen av mordgåtan är jag inte alls tilltalad. Kanske borde jag hoppas på att han skriver en vanlig roman.