Kjell är nog en sådan där bok man antingen identifierar sig med huvudpersonen i eller så tänker man nä så där kan det inte ha varit, det måste vara en efterhandskonstruktion. Visst känns tankarna väldigt vuxna även om språket till stor del reflekterar exempelvis en sexåring. Man märker också av att det är skrivet i efterhand på de framtidsreferenser som finns gällande saker som chips och tv-kanaler.Ibland måste jag bläddra tillbaka för att läsa hur gammal är han nu, ofta är jag flera år fel i huvudet.

Men såvida inte hela min egen barndom är en efterhandskonstruktion så känner jag så väl igen mig i Kjells berättelse. Att vara att barn som bara vill vara sig själv utan påtryckningar från andra. Jag var aldrig tjock och jag blev aldrig slagen men att vara pinnsmal och osynlig känns ungefär på samma sätt.  Även jag har råkat ut för sadistiska lärare, SYO-konsulenter med noll koll och rökande föräldrar som inte kan förstå hur jobbigt det är, så det var bara check check check…

Men när jag läser boken undrar jag om den är tänkt som en självömkande  biografi eller som en satirisk tillbakablick till 70- och 80-talet, då likformigheten var en dygd. För kan Kjell verkligen varit den absolut enda som genomskådade samhället, träffade han aldrig på likasinnade, trodde han aldrig att någon annan kunde längta efter något annat men kanske inte kunde/vågade?

Hur kommer det sig att det är först när Kjell är i övre tonåren och bantar bort sina överflödiga kilon som han verkar kunna förlika sig med sig själv och släppa lite av alla oförrätter han drabbats av som barn. Är det först när man uppfyller samhällets formel för ”normal” som man kan se på sig själv på ”rätt sätt” och lägga saker och ting bakom sig. Har man inte delvis förlorat sig själv då? Eller är det det som är att bli vuxen?

Jag var kluven när jag läste boken, jag retade mig på det lilla barnet med de vuxna tankarna men samtidigt högg det till i hjärtat när jag kände igen mig och det var befriande att läsa att jag inte är den enda som känt mig ”helt fel” fast utan vilja att vara ”helt rätt”. Skolan beskrivs på ett sätt jag så väl känner igen, alla förväntas vara så likadana att man inte ens kan tänka sig att någon är annorlunda, om man inte var klassens bråkstake eller snällaste ljushuvud så klart. Detta tar sig uttryck i en ganska bisarr scen i boken. Alla i klassen har fått klippa var sin ansiktsmask (den vänsterhänta tjejen tar en sax för högerhänta för att slippa känna sig annorlunda) och de skall dansa till afrikansk musik.

Margareta drar på volymen och säger att vi skall känna in hur det är att vara annorlunda. Jag börjar gråta för jag vill verkligen inte. Med min övervikt vet jag redan hur det är att vara annorlunda och om alla har masker på sig skiljer sig ingen utan alla blir istället likadana, fast på annorlunda sätt. Då blir Margareta arg. Barnen i Afrika får gråta för de vet hur riktig förtvivlan känns. De bor i små hyddor utan el och varje vecka blåser deras tak bort eftersom det är så dåligt väder i Afrika. Margareta drar masken över mitt ansikte för att mina tårar skall döljas. ”Kjell du måste också känna på hur det känns att vara annorlunda, det är nyttigt”.

Vissa saker är så skruvade att jag hoppas att Kjell Eriksson hittat på dem men tyvärr vet jag att det mycket väl har kunnat hända. Däremot vet jag att världen sällan är så svart-vit som den ter sig i boken men när man går längst minnenas promenadstråk tenderar det grå att tona bort och man minns bara det roliga, det tråkiga, de händelser som etsat fast sig och format den man sen blir. Barnet har oftast ett väldigt egocentriskt perspektiv och det är först som vuxen gråskalorna inträder och man lär sig som Kjells mamma säger ”Om man träffar en gris påtalar man det inte. Världen fungerar så, fråga inte varför, utan försök att sova”. Det är som liten svårt att inse varför man skall bli stor och varför sanningar inte får vara sanningar.

Men boken kan säkerligen också bara läsas som humor, igenkännande av tidsepoken utan att alls reflektera över Kjell som person. Det är säkert de människorna som var alla de som tysta såg på när Monster-Kim gav sig på Kjell livrädda för att själva drabbas.

Boken avslutas med lite information om Friends som förövrigt får 1 kr/såld bok samt efterord från Kjell Eriksson. Ett efterord som många skulle behöva läsa även om de aldrig orkar ta sig igenom en hel bok först. Ett ord som riktar sig till de som är livrädda för att bryta mot någon norm uppsatta av någon som man inte riktigt vet vem det är.

Betyg:

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 201006
ISBN: 9789174291100
Antal sidor: 256

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)