Jag läser böckerna i fel ordning, Kan du säga schibolett? var Marjaneh Bakhtiaris andra bok och Kalla det vad fan du vill hennes debutbok och jag kanske hade gillar denna mer om jag inte läst dem i fel ordning. Men nu kändes det nästan som att läsa samma bok en gång till fast med andra personer, ur ett lite annat perspektiv. kanske förstärks likheten av att de båda utspelar sig i Malmö.

Bakhtiari är skicklig på att hitta personer att beskriva, att få livet i Sverige att framträda ur en invandrares perspektiv (men jag undrar hela tiden hur olika invandrare ställer sig till boken, pratar hon för dem alla?).

Huvudpersonerna i den här boken är familjen Irandoust, 2 vuxna och 2 barn som kommit till Sverige från Iran. Mamma Panthea som var känd kärnfysiker vid Tehrans universitet men som på grund av en helt oförstående och mest troligtvis mycket fördomsfull arbetsförmedlare hamnar i vikariepoolen för förskolan. Pappa Amir som var poet och bokförläggare i hemlandet hittar inte riktigt sin plats i Sveriges arbetsliv, han nekas lån för att starta bokhandel och hamnar tillslut i invandrarfällorna pizzabagare och taxichaufför. Sonen Shervin som jag tycker får väldigt lite utrymme i boken och som är svårt att få grepp om mer än att han är lite småfilosofisk. Tonårsdottern Bahar som framstår som den mest centrala figuren. Hon försöker leva ett svenskt liv och visar väldigt lite intresse för pappans prat om Iran och dess stolta tradition. Bahar skaffar en svensk pojkvän, Markus som därmed vävs in i historien.

Andra personer vi får träffa är Amirs bandomsvän som också hamnat i Sverige, pizzakunderna som inte bara får sig en pizza utan en hel föreläsning om Iran. Markus föräldrar och då särskilt mamman Pernilla som inte vill annat än att få lite av den exotism som sonens flickvän utgör. Markus farfar Bertil, typisk ”skånedemokrat”, invandrarfientlig tittar fram då och då för att ge en motvikt till allt, han ringer P1, skriver insändare om att de borde ut ur landet men samtidigt kan han inte låta bli att tycka om Bahar fram tills hon envisas med att börja bära slöja i sitt sökande efter identitet. Sen har vi Moses, Jamaicanen, rastafarin som bara väntar på att åka hem fortfarande efter 30 år och därmed tycker att lära sig svenska är helt onödigt. Ja här och var vävs personer in för att ge en samlad bild av hur det är att vara och möta invandrare. Hur möter de samhället, hur hanteras de av olika institutioner och vad händer när människor möts?

Bakhtiari väver samman alla sidor men jag tycker det inte sker så glappfritt som jag skulle vilja ha det. Några personer skulle lätt kunna lämnats utanför, de tillför inget utan det blir mest tjatigt och vissa personer kommer in i handlingen helt apropå utan att jag förstår hur. Bläddrar tillbaka titt som tätt för att försöka förstå men hittar sällan kopplingen.

Det finns gott om roliga och igenkännande anekdoter i boken som när Panthea bestämmer sig för att ta reda på vad svenskhet är. Med en forskares metoder och noggrannhet lånar hon böcker, skivor och pluggar in glosor. Hon förhör barnen på hur ord skall användas och det finns en lång utläggning om hur man tackar. Att tacka får dessutom bli en röd tråd genom boken liksom de iranska pistagenötterna.

Jag gillar boken men som sagt det kändes lite som en upprepning efter att ha läst Kan du säga schibolett? först. Historierna skiljer sig åt men familjesammanhållningen, kärleken, bemötandet, tankarna är i mångt och mycket väldigt lika men ändå olika.

En del kan nog tycka det är svårt att läsa fonetiskt för både den brutna svenskan och skånskan skrivs som det låter likaså Jamaica-engelskan. Jag tyckte det var skitjobbigt innan jag kom in i det men efter att ha lyssnat på några av kapitlen som ljudbok blev det helt naturligt, jag hörde då rösterna i skallen. Så den här boken kanske gör sig bättre som ljudbok i och med att språkliga ljudbilder har en stor betydelse.

Gillar du Ett öga rött och Montecore av Jonas Hassen Khemiri så kan det tänkas att du gillar denna också. Personligen tycker jag Khemiris böcker är vassare.

Slutligen måste jag säga att boken är roligare än vad omslaget ger sken av.

Betyg:

Förlag: Ordfront
Utgiven: 200602
ISBN: 9789170371998
Antal sidor: 298

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)